Hälsovården fungerar i Sibbo och Grankulla

I Esbo kan man få vänta fem månader på att få träffa läkare. Orsaken är läkarbristen. Staden söker med ljus och lykta efter läkare. Regionförvaltningsverket har i år påpekat, och påpekade i fjol, att Esbo överskrider lagen om vårdgarantin som säger att en kommun bör ordna vården inom tre månader.

Den senaste vårdskandalen i Esbo handlar om att patienter med en privat försäkring hänvisas till den privata vården.

Men hur gör kommuner som säger att de har en fungerande vård?

– Vi har alla läkartjänster besatta och vi tycker att det fungerar bra, säger Leena Kokko som är direktör för social- och hälsovården i Sibbo. De icke brådskande tiderna till läkare ordnas inom en vecka och till tandläkare inom två veckor. För tillfället är situationen sämre då det tar 17 dagar att få en tid.

– Det beror på att vi har haft några läkare på tjänstledighet. I april blir läget normalt igen, säger Kokko.

I Sibbo använder mer än 50 procent av kommuninvånarna kommunens hälsovård. Det tycker Leena Kokko är ganska mycket med tanke på att det bor många yngre personer i kommunen som har arbete och använder företagshälsovård. Hon har inte hört att man skulle hänvisa personer med försäkring till den privata hälsovården.

Hur lyckas Sibbo med att locka läkare?

– Vi är en tvåspråkig kommun och kräver att läkarna skall vara tvåspråkiga. Alla våra läkare kan svenska och sex av tio är svenskspråkiga. Vi lyckas rekrytera för att vår hälsovårdscentral har utvecklat verksamheten systematiskt i cirka sju år. Vi har lyssnat på läkarna och hurdan arbetsmiljö de vill ha för att de ska trivas. De vill att man ska ha känslan av att man behärskar sitt arbete och de vill ha möjlighet till flexibilitet, säger Kokko.

Sibbo ger läkare möjlighet att jobba 60 eller 70 procent. Kommunen samlar sedan ihop tiden som blir över och anställer ytterligare en läkare till exempel på halv tid. Sibbo har också slutat med befolkningsansvar så att bara de som har en kronisk sjukdom träffar samma läkare medan andra hänvisas till första lediga tid.

Sibbo har också tillämpat begreppet bra mottagning och styrt mottagningsresurserna till början av veckan då efterfrågan är störst. I slutet av veckan då efterfrågan är mind­re hålls möten och annat.

Situationen är likadan i Grankulla, berättar Patrik Währn som är chefsläkare. Staden har alla läkare som behövs och de är dessutom nästan alla specialister. Kön till läkarna har varit mellan två och fyra veckor. Ingen hänvisas till den privata hälsovården och gör man det är det inte för att ersätta hälsovårdscentraltjänster utan närmast för att ersätta specialiserade sjukvårdstjänster.

Patrik Währn tror att det fungerar bra i Grankulla för att det är en liten enhet där självbestämmanderätten är stor.

– Vi har lyckats hålla situationen god hela tiden. Då har det varit lätt att rekrytera folk. På arbetsplatser där arbetsbördan blir för stor får läkarna en känsla att de inte själva kan inverka på sitt eget sätt att jobba. Det förorsakar stress och gör att de vill bort därifrån, säger Währn. Han tror att hemligheten i Grankulla ligger i att det inte finns en centralorganisation som ger kommandon om hur arbetet ska organiseras.

– För yngre läkare är det viktigt att de får stöd av äldre kolleger och att lönen är tillräckligt hög men inte skyhög. Resurserna ska vara vettigt organiserade och man ska lyssna till läkare och vårdpersonal för det är ändå de som vet hur det här jobbet ska skötas.