Urpilainen om Cypern: Finlands linje är hård

Så sent som i går morse publicerade affärstidningen Financial Times en artikel som handlade om att stora mängder kontanter fortfarande strömmar in i Cypern från Ryssland.

På Cypern tar lokala mellanhänder hand om resväskor fyllda med kontanter och för dem till mindre nogräknade banker.

Det här kan inte fortsätta. Cyperns regering ansökte om hjälp från EU och Världsbanken redan i somras. Finland, som är medlem i eurogruppen, är ett av de länder som väntas låna ut pengar till Cypern.

Men politiker runt om i Europa tvekar. 17 miljarder euro är lika mycket som Cyperns bnp. Kommer landet någonsin att kunna betala tillbaka?

I går samlades eurogruppens finansministrar i Bryssel för att behandla Cyperns begäran om hjälp. Jutta Urpilainen (SDP) representerade Finland.

Möte i ottan

Innan Urpilainen åkte till Bryssel mötte hon riksdagens Stora utskott. Det skedde redan klockan sju på morgonen. Det var inte mycket hon kunde säga om Cypern-mötet.

– Vi vet inte hur mycket pengar Cypern behöver. Cypern befinner sig i en mycket svår situation. Utan utomståendes stöd tvingas landet ställa in betalningarna. Nu är frågan hur stora lån Cypern behöver och till vilka lånevillkor.

– Finlands linje är hård. Vi utgår från att Cypern på riktigt måste kunna sköta sin ekonomi i framtiden, sade Urpilainen innan hon skyndade till Brysselplanet.

Oppositionens medlemmar i Stora utskottet var inte nådiga.

– Centern kan inte med den information vi har nu stödja ett räddningspaket till Cypern. Vi vet inte tillräckligt om misstankarna om penningtvätt. Det ensamt räcker för att Centern ska säga nej, sade Antti Kaikkonen (C), vice ordförande i Stora utskottet.

Sannfinländarna gick också ut hårt.

– Sannfinländarna går inte med på ett köpslående. Vi godkänner inte att Finland ska tvätta den ryska maffians pengar, sade Pietari Jääskeläinen (Sannf).

Unikt system

Riksdagens Stora utskott har en unik position i EU-beslutsfattandet.

Internationella jämförelser har visat att inget annat parlament har lika stor inblick i EU-beslutsfattandet som Finlands riksdag.

– Det stora problemet för Finland, liksom för alla andra länder, är att många saker sker så snabbt att det mänskligt sett inte finns tid att förankra besluten i parlamentet, säger professor Lauri Karvonen vid Åbo Akademi.

I länder med en stark regeringsmakt, som Storbritannien, närmast struntar regeringen i parlamentet. Ministrarna åker till Bryssel utan att i förväg informera parlamentet.

I Finland gör ministrarna sitt bästa för att hålla Stora utskottet ajour med vad som händer i Bryssel. Enligt Karvonen är det värt besväret.

– Redan det att finansministern möter Stora utskottet klockan sju på morgonen visar att det finns en respekt för riksdagen.

– Själva systemet är väl konstruerat. Om finansministern inte har mer information att ge så kan hon inte göra mycket åt det. EU är ett enda stort förhandlingsmaskineri. En minister måste kunna företräda sitt land effektivt också i en situation där man inte har alla kort på bordet, säger Karvonen.