”Dags att flytta biståndets fokus”

– Krig och fattigdom går hand i hand. Det är lätt för arméer att rekrytera fattiga personer som varken har jobb, mat eller framtidsutsikter, bara genom att utlova två mål mat om dagen.

Det säger Erik Solheim, som är ordförande för OECD:s kommitté för utvecklingssamarbete, DAC. Solheim, som har ett förflutet som ordförande för Sosialistisk Venstreparti, samt som miljö- och utvecklingsminister i Norge, besökte i går Helsingfors för ett internationellt seminarium. Seminariet, som ordnades i samarbete mellan FN, OECD, Finlands regering och en rad organisationer, fokuserade på Millenniemålen och mer specifikt på hur krig, våld och katastrofer förhindrar att målen uppnås.

– Krig är oförutsägbara. Vem hade för två sedan trott att Syrien skulle vara offer för extremt våld? Men det som är helt klart är att fattigdom leder till krig, och krig leder till ökad fattigdom.

Den tredje delen av triangeln är enligt Solheim svaga stater, och där kan det internationella samfundet hjälpa till att bygga fungerande och starka demokratier i utvecklingsländer, menar Solheim.

Ett steg framåt
Millenniemålen är en samling ambitiösa (vissa skulle säga utopistiska) mål som slogs fast av FN år 2000. Bland dem finns utrotning av den extrema fattigdomen, jämställdhet mellan könen, utbildning, rent vatten och hälsovård för alla, hållbar utveckling och bekämpning av aids och malaria. De åtta målen ska vara uppnådda 2015, men hittills har inga av dem nåtts i sin helhet.

– Millenniemålen har varit nyttiga, trots att de inte helt har uppnåtts. Vi har goda resultat, bland annat då det gäller bekämpningen av den extrema fattigdomen (som enligt vissa beräkningar har halverats sedan 2000, red.anm). De senaste tio åren har varit de fredligaste på evigheter. Nu måste vi utvärdera varför vissa länder har lyckats och andra inte. I Etiopien har andelen barn som går i skola stigit från 20 till 90 procent. Vietnam har blivit världens näst största producent av ris. I Bangladesh har man nått väldigt långt då det gäller att motarbeta klimatförändringen.

Målen har utsatts för kritik, dels för att många av dem är svåra att mäta, för att det saknas konkreta handlingsplaner, för att överenskommelsen inte är bindande och för att flera viktiga aspekter förbises. Det har också FN och OECD till viss del medgett och därför initierat en diskussion om världen efter 2015, varav kongressen i Helsingfors var en etapp. Några bindande överenskommelser vågar Solheim ändå inte utlova.

– Jag tror inte att en enda internationell överenskommelse med bindande regler har godkänts av USA:s kongress.

– Det jag tror att vi kommer att se är liknande globala mål som millenniemålen, med avsikt att reducera våld och fattigdom i världen. Klimatfrågorna blir viktigare. Alla ska få tillgång till elektricitet, som i första hand ska produceras med vatten-, vind- och solenergi.

Då det gäller fattigdomen och de anknytande krigen vill Solheim se en förändring i biståndssystemet. Enligt honom borde fokus flyttas från traditionellt bistånd till satsningar på fredsbevarande insatser. Traditionellt stöd till de fattigaste har inte alltid önskad effekt.

– Om vi ser på historien, är det sällan som det varit satsningar på de allra fattigaste som lyft länder ur fattigdom. Det har varit satsningar på industri, fackföreningar och bondeorganisationer. Medelklassen, alltså.

Lika viktigt är det att få de privata aktörerna på den globala arenan att ta ett större ansvar. Solheim lyfter speciellt fram skatteparadisen.

– Det satsas alldeles för lite på att motarbeta skattesmitningen. Om stora amerikanska företag kan operera i Storbritannien utan att betala en cent i skatt där, kan man ju bara tänka sig hur de utnyttjar fattiga länder. Det är fullständigt oacceptabelt att man flyttar runt pengar i skatteparadis då de borde tillfalla folken i utvecklingsländer.

Vill se ändring.
Att skyffla pengar på de fattigaste löser inte nödvändigtvis några problem, säger Erik Solheim, som påminner om att det ofta varit satsningar på industri och fackrörelser som höjt levnadsstandarden.