Debatten om pälsnäringsförbud skjuts upp

Förväntningarna på vad tidernas första medborgarinitiativ ska leda till är höga. I initiativet för att förbjuda pälsnäringen sägs att riksdagen nu är skyldig att behandla det. Över 50 000 namn har ju samlats in och också annars uppfylls kraven för den här nya formen av medborgaraktivitet.

I riksdagen oroar man sig nu över de många missuppfattningar som tycks råda om medborgarinitiativens makt. I viss mån har riksdagen sig själv att skylla eftersom inga klara regler för processen finns.

Först i dag diskuterade talmanskonferensen hur man ska gå till väga. Något beslut kunde ännu inte fattas eftersom det är fråga om krångliga processer och de principer som ska gälla för pälsinitiativet ska tillämpas också på andra medborgarinitiativ, säger riksdagens biträdande generalsekreterare Jarmo Vuorinen.

– Vi vill nu ha riksdagsgruppernas synpunkter och räknar med att få dem så att remissdebatt om initiativet kan hållas i april.

Vuorinen påpekar att det enda som slagits fast är att remissdebatt förs om medborgarinitiativ som lämnats in.

– Till det hör sedan att talmanskonferensen beslutar om vilket utskott initiativet går till. Allt annat är öppet. På samma sätt som i andra ärenden beslutar utskottet sedan om fortsättningen.

Utskottet kan till exempel besluta att inte göra något alls, vilket Vuorinen ändå anser osannolikt.

– Men om man beslutar sig för att behandla initiativet leder det heller inte nödvändigtvis till att ett betänkande görs och då går frågan inte vidare till beslut i plenisalen.

Om pälsinitiativet mot alla odds kommer så långt visar olika enkäter dessutoma att riksdagens majoritet skulle rösta nej.

Kalldusch

De folkvalda är rätt flitiga med att fabricera lagmotioner och andra initiativ och det har ansetts nödvändigt att skapa regler för i vilken ordning ärenden ska behandlas. Förtur har regeringens propositioner. Lagmotioner med över hundra underskrifter går för dem som har färre, som till exempel lagmotionen om könsneutrala äktenskap, som lagutskottet nyligen beslutade att inte behandla.

Vuorinen ger ändå dem en kalldusch som jublat över att medborgarinitiativen jämställs med lagmotioner med över hundra riksdagsledamöters underskrift och att de därmed automatiskt går ett steg närmare beslut.

– Inte är det särskilt många av lagmotionerna med över hundra namn som lett någonvart.

De flesta lagmotionerna ligger och samlar damm i utskotten och hamnar i papperskorgen när riksdagsperioden är slut. De regler för medborgarinitiativens behandling som nu görs upp är avgörande för om medborgarinitiativen går samma öde till mötes.

50 000 medborgare utgör en liten grupp, till exempel i jämförelse med antalet väljare bakom hundra riksdagsledamöter. Med ett medborgarinitiativ kan grupper av de mest skiftande slag driva sin sak, men:

– Det kan ju inte betyda att alla initiativ automatiskt måste tas till behandling i riksdagen, konstaterar Vuorinen.