Helande händer delar folk

I och med predikanten Pirkko Jalovaaras sensationella påståenden om att sjukdomar beror på att onda andar tagit sig in i kroppen på människor och hennes uppmaning om att slänga medicinerna, har diskussionen om väckelserörelser tagit fart igen.

Den evangelisk lutherska kyrkan får balansera på en knivsegg. De karismatiska grupperna är ofta starkt bokstavstroende och konservativa med aktiva kyrkobesökare, medan de vanekristna och passiva liberalerna rynkar på näsan åt dem och deras budskap och skriver ut sig ur kyrkan, en masse, när det börjar osa bränt kring bibeltolkningar i tidningsrubrikerna.

1990 fanns det 10 registrerade grupper som kunde kallas karismatiska i Finland, medan antalet 2005 hade stigit till 75.

– Internationellt sett är det den karismatiska kristna rörelsen som starkast breder ut sig. Det har också återverkningar på oss i Finland, säger Hanna Salomäki, chef för kyrkans forskningscentral.

Hon anser att det beror på att vi lever i en individualistisk tid. Människor söker personliga upplevelser och närmar sig tron mera känslosamt än vad den mer rationella lutherska kyrkan erbjuder. De känner att de får konkreta svar på sina böner och upplever mirakel.

– Trots att väckelserörelserna har blivit populärare kan man inte säga att de är särskilt allmänna. Största delen av de som hör till kyrkan känner sig främmande för den här utlevande kristendomen och jag tror inte att den kommer att få väldigt stort utrymme hos oss. Vi finländare är tysta och försiktiga och anser ofta att tron är en privat sak som man inte skall skylta med. Folk är i allmänhet väldigt kritiska mot till exempel Jehovas vittnen som knackar på och vill erbjuda frälsning, säger Hanna Salomäki.

Bönen är ett starkt element i all religionsutövning och bönens helande kraft är inte att förakta.

– Det hör till vanligt församlingsarbete att be för de sjuka och många känner att de får styrka och blir botade genom bön.

Hanna Salomäki säger att man ändå inte skall hoppas för mycket på att genom bön bli av med sjukdom och lidande. Att som Pirkko Jalovaara blanda ihop demoner med sjukdom och skuldbelägga människor ser hon som helt förkastligt.

Gåva av Gud

Det finns de som konkret upplevt att de blivit friska tack vare Guds ingripande.

Elisabeth Lundell i Vasa led av rygg­ont i många år, det ena benet var kortare än det andra.

– Pastor Klemetz från Helsingfors brukade be för sjuka människor och han kom, för trettio år sedan, till en gemensam finsk och svensk gudstjänst i vår pingstförsamling Sion. Jag kände att jag ville åka dit. Under bönen sade han ”Här finns någon med en ryggskada som Gud vill läka”.

Resultatet blev att Elisabeth Lundell aldrig haft ryggbesvär efter det och de båda benen blev lika långa.

– Men någon läkare har jag inte gått till för det, säger hon.

Hon har själv helandets gåva.

– Jag är en helt vanlig människa, inte någon pastor och har jobbat på ABB hela mitt liv. Det började med att jag kände medlidande för människor som hade ont. Mina arbetskamrater, församlingsvänner och bekanta brukar komma till mig och jag sätter händerna på det sjuka stället. En del blir helade, andra inte. Det är helt odramatiskt.

Hon säger att hon bara förmedlar den kraft som kommer från Gud.

– Men alla som blir botade behöver inte vara troende. Det kan funge­ra ändå, då Gud rör vid människor.

Elisabeth Lundell menar att det också finns andra än den ljusa, kristna kraften som är i rörelse och hon är misstänksam mot andra slag av healing än den kristna. Däremot ser hon att läkarvetenskapen och Guds helande går hand i hand.

– Läkarna är en välsignelse och jag skulle aldrig rekommendera någon att sluta äta sina mediciner förrän läkaren ger lov till det.

Slut på värktabletter

En av dem som Elisabeth Lundell, för cirka tre år sedan, har bett om helande för är Mary Snygg, som botades från sin skolios.

Hon var så illa däran att hon var sjukpensionerad.

– Vi hade varit på ett 50-årskalas och efteråt gick vi hem, några andra, Elisabeth och jag. Vi hör till samma församling och är goda vänner. Som vanligt bad vi för varandra.

Fyra kvinnor ställde sig runt Mary och Elisabeth satte händerna på hennes sjuka rygg.

– Det pågick 10, 15 minuter. Ett tu tre började det rycka i kroppen på mig och jag höll på att falla i golvet. Det kändes väldigt behagligt och till vår häpnad märkte vi att ryggen var rak. Det fanns ett stort rött märke där ryggraden tidigare gått, berättar Mary Snygg.

Nu äter hon inga värktabletter mera.

– Jag tror att det var Jesus som botade mig. Han kan använda våra händer, men det är inte vår kraft, säger hon.

Läkaren Erik Hagman är skeptisk.

– Jag skulle vilja se röntgenbilderna före och efter. Skolios är i praktiken omöjlig att bota i vuxen ålder. Däremot skall man inte underskatta placeboeffekten, som i Sverige har det talande namnet förväntanseffekten. Genom den kan man få en betydlig lindring av olika sjukdomssymptom.

Hagman berättar om en studie där hjärtsjuka patienter delades in i tre grupper: en fick medicin, en annan placebo och den tredje ingen medi­cin alls.

– Det märkliga var att alla tre grupper blev bättre.

En förklaring till det är att man vet att människor som får uppmärksamhet och upplever att man bryr sig om dem kan känna sig friskare.

– När man har en patient och funderar vad problemet kan vara får man 80 procent av informationen genom att prata med patienten, 10 procent genom att undersöka med händer, syn och hörsel och 10 procent genom tekniska metoder som laboratorieprov, säger Hagman.

Också beröring är viktig.

– Det är viktigt att en läkare alltid undersöker patienten på mottagningen. En läkare med sämre medicinsk kunskap kan kompensera mycket genom att vara empatisk. Man skall inte heller underskatta människans förmåga till självläkning.

Erik Hagman tror att en healer också kan uppnå resultat genom empati.

– Healing och läkarvetenskap står inte i motsatsförhållande till varandra. Men många sjukdomar har en solid organisk bas och där är det gängse terapier som gör susen.