Hundratals hästar försvinner spårlöst

Runt om i Europa har skandalen om hästkött i djupfryst lasagne och hamburgarbiffar skapat stora rubriker. Men det är inte bara rumänska hästar som blivit råvara i den europeiska livsmedelsindustrin.

Svenska Dagbladet har avslöjat att upp till 9 000 svenska hästar årligen försvinner spårlöst medan motsvarande siffra för Storbritannien och Irland är 75 000.

I Finland misstänker Evira att också finländska hästar skickas till Sydeuropa för slakt.

– Vi har starka misstankar om att det finns personer som köper upp hästar för ett billigt pris och transporterar dem till Italien för slakt. Men vi har inga bevis, säger Jaana Mikkola, enhetschef för djurhälsa och välfärd på Livsmedelssäkerhetsverket Evira.

Vet ni vem som står bakom?

– Ingen aning. Det handlar om en småskalig verksamhet, säger Mikkola och säger att tullen kan göra stickprov eller kontrollera trans­porter om det finns skäl till misstanke.

Eviras överinspektör Virva Valle säger att hon personligen inte har hört rykten om slakttransporter.

– Det är klart att du kan luras om du är kriminell, säger Valle.

Mikkola påpekar att det inte är olagligt att skicka sin häst till ett annat land för att slaktas. Enligt henne är det största problemet att transporten till Sydeuropa tar fyra fem dagar och att djurens hälsa inte kan garanteras.

– Det skulle vara viktigt att kontrollera att de har mat och vatten under resan, säger hon.

På grund av den inre marknaden kan hästarna röra sig fritt mellan olika EU-länder. Det enda som EU-lagstiftningen kräver är att hästen har identifikationshandlingar och ett läkarintyg då den passerar gränsen.

Av de 4 000 finländska hästar som årligen dör slaktas cirka fyrtio procent. Många hästägare begraver också sina döda hästar. Journalisten Leena Alérini på tidningen Hevosurheilu har tidigare granskat rykten om slakttransporter till Central- och Sydeuropa. Enligt henne finns det ett mörkertal på drygt 500 hästar som försvinner spårlöst varje år.

– Det kan hända att de begravs eller att de slaktas utomlands, ingen vet, säger hon.

Hippos utvecklingschef Suvi Louhelainen säger att hon inte känner till olagliga hästtransporter. Skulle sådana förekomma hade hon hört talas om dem.

– Hästkretsarna i Finland är så små, säger hon.

Också köttpartihandlaren Veijo Votkin är mycket kritisk till påståendet om slakttransporter från Finland.

– Hur skulle det kunna löna sig? Det täcker inte ens transportkostnaderna. Det är inte möjligt, konstaterar Votkin, som själv köper in inhemskt, irländskt och mexikanskt hästkött.

Varför skulle finländare skicka sina hästar till Sydeuropa för att slaktas?

– Det handlar om självbedrägeri. Man vill inte se sanningen, man vill komma lätt undan och tror att man handlar rätt. Fast egentligen har man flyttat över ansvaret att avliva hästen till någon annan, säger Alérini.

Då hästägare inte är skyldiga att anmäla att hästarna transporteras till ett annat land har varken tullen eller Hippos statistik på hur många hästar det rör sig om. Att slakteriet betalar cirka 50 cent per kilo gör att flera hästägare inte väljer att slakta sina hästar då transportkostnaderna inte alltid täcks.

I dagsläget är slaktpriset på en häst mellan femtio och hundra euro. Enligt Votkin har det låga priset på hästkött varit en avgörande faktor i skandalen där hästkött ersatt nötkött.

– Hästkött är hälften billigare än nötkött. Det är därför lockelsen att fuska blivit för stor för fuskarna. Då köttet är nermalt och smaken göms undan med kryddor märker ingen någon skillnad, säger Votkin.