Alla vill ha sitt finger med i spelet

Striderna rasar månad efter månad och antalet dödsoffer skjuter i höjden – FN:s senaste uppskattning är att över 60 000 människor har dödats sedan konflikten i Syrien började i mars 2011.
Inom landet kämpar olika fraktioner om makten, president Bashar al-Assads regim vägrar hårdnackat gå med på förhandlingarna och så gott som vartenda ett land i regionen har sitt finger med i det syriska spelet.

Det internationella samfundet står splittrat och handfallet.

– Dödläget kommer att fortsätta länge än om inte rebellerna får överraskande militärt stöd från något håll. Regimen håller på att falla sönder, men det tar tid innan det händer, säger Kamran Bokhari, Mellanösternexpert på Stratfor, ett privat underrättelseföretag baserat i USA.

Enligt honom är de utomstående makter som stöder rebellerna – främst Turkiet, Saudiarabien och Qatar – ändå försiktiga med att beväpna rebellerna eftersom de inte vill riskera ett nytt Afghanistan mitt i Mellanöstern.

Iran försvarar allierad

Det är Syriens centrala läge som gör att alla vill vara med och påverka. Den nuvarande shiamuslimska regimen är en av Irans få stöttepelare i området och Iran gör allt för att inte mista den.

– Iran försöker tvinga fram ett förhandlingsavtal eftersom landet vill förhindra att sunnimuslimerna tar makten. Om regimen kollapsar kommer Iran att underblåsa ett uppror ända tills förhandlingar tvingas fram.

Samtidigt gör speciellt Saudiarabien men också Qatar och Turkiet allt de kan för att al-Assads regim ska falla.

– Saudierna och qatarierna vill på alla sätt och vis underminera det iranska inflytandet och de hoppas på att lyckas i Syrien  eftersom landet har en sunnimuslimsk majoritet. Diplomater har öppet medgivit att det finns över 2 000 saudiska jihadister som strider mot regimen i Syrien – hur mycket man nu sedan kan lita på någon av de siffror som parterna ger ur, säger Bokhari.

Fortsatta strider

Att striderna kommer att fortsätta i Syrien också efter att regimen förr eller senare kollapsar ser han som oundvikligt.

– Det skulle vara väldigt överraskande om inte oppositionskoalitionen skulle börja strida sinsemellan efter att man fått till stånd ett regimbyte. Det har skett i Libyen, Tunisien, Egypten och Irak – och till och med i Afghanistan om man går tillbaka till 1992.

Den syriska konflikten påverkar den regionala stabiliteten väldigt mycket.

– I Libanon och Irak är både opposition och regering livrädda för att konflikten ska spilla över på deras territorium och laddar upp med vapen. Det värsta scenariot är ett regionalt, sekteristiskt krig som sträcker sig från Irak till Libanon.