Nu får det vara fett i yoghurten

Längst bak i Camilla Laxströms kyl i lägenheten i Helsingfors står en ensam Runebergstårta i sitt plastfodral. Den har sällskap av tre sorters hälsosamt fett att breda på brödet, en kruka koriander, sallad och annat som är bra för kroppen. Det är ordning på hyllorna. Kontroll.

– Det är väl det allt handlar om – att ha kontroll, säger hon.

Camillas bekymmer kallas ortorexi. Det har också benämnts hälsostress och avser det tillstånd då en person känner att den inte kan leva hälsosamt nog. Omgivningen kanske tycker att matvanorna är exemplariska, men personer som Camilla tycker att det kan behövas en ytterligare skärpning av dieten.

– För mig började det när jag var kring trettio. Då dog min mamma. Det var samtidigt en tid när det vara en riktig hälsoboom i samhället och jag började jaga kalorier. Det var inte mitt utseende jag var bekymrad över. Jag hade däremot något slags dödsskräck, som jag försökte ta kontroll över genom att leva så hälsosamt som möjligt. Det var på den där tiden när det skulle vara kli och fibrer i all mat. Jag bakade till och med bullar med hälften kli i degen.
 

Det var inte bara Camilla som skulle leva hälsosamt.

– Jag bodde i samma hushåll med min pappa och såg till att också han fick hälsomat – så att han inte skulle dö. Till och med hunden skulle äta nyttigt och den har jag fortfarande dåligt samvete över. I något skede var den så mager att revbenen syntes och veterinären sa till. Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker att den kanske sprang omkring och var hungrig hela tiden.

Så en dag flyttades fokus.

– Läkaren sade att jag har för högt kolesterol. Då slutade jag räkna kalorier och började jaga härdat fett i stället, säger hon.

Sträng i trettio år

Sommaren och hösten 2010 mådde Camilla så dåligt att hon sökte hjälp. Vågen hade hon ställt in i skåpet för att inte behöva titta på den, men på ätstörningskliniken bokfördes siffrorna i alla fall.

– Vågen visade förstås på tok för lite, säger Camilla, som fick ta hem papper med bilder av mat för att få ordning på vad som är rimligt att äta varje dag.

Hon räcker fram en A4:a med bilder av måltider. Näringsterapeuten har varit till stor hjälp.

– Först blev jag förskräckt när jag trodde att jag måste äta allt det här, men en del av bilderna är alternativ, säger hon och pekar.

Två mål varm mat om dagen kan hon ändå inte tänka sig.

– Men jag har lagt till proteiner, så nu dricker jag surmjölk och äter yoghurt. Vanlig yoghurt, den måste inte vara fettfri. Jag har lagt in mellanmål i ätandet och äter nötter också. Och jag köper inte längre ostar med mindre än 17 procent fett.

I sjukjournalen står det att Camilla haft en atypisk anorexi med drag av ortorexi och har man varit ytterst sträng med sig själv i trettio år är det inte alltid lätt att börja äta saker man haft på sin förbjudna lista så lång tid.

– Jag köper faktiskt en bakelse ibland, men då räcker den i tre dagar. Jag delar den med kniv och äter den under många dagar.

Överlevnadsstrategi

Till ortorexin hör ofta en skräck för vissa livsmedel. Situationen är ett slags paradox. På något plan mister man kontrollen över sig själv just för att man fastnar i att hålla kontroll över maten. För Camilla är fortfarande härdade fetter det värsta.

– Jag ryser när jag tänker på sådant som wienerbröd. Jag undviker också att köpa färdigmat för då kan man egentligen inte undvika de hårda fetterna. Men ibland äter jag också sådant. Och det här handlar ju egentligen inte om maten, utan om att jag har krävt för mycket av  mig själv, strävat efter något slag av fullständighet som ju inte ens är möjlig.

På förbundet för ätstörningsdrabbade SYLI (Suomalainen syömishäi­riöliitto) påminner man om att ett stört ätbeteende egentligen är en försvarsmekanism, ett skydd mot obehagliga känslor och en överlevnadsstrategi i pressade lägen.

– Visst känner jag samma ångest och vånda som den som hetsäter, men det går bättre för mig hela tiden och jag förstås nu att lägga märke till om jag alltför mycket börjar glida tillbaka i gamla spår.

Läs mer i dagens Hbl.