”Rädsla präglar debatten om tvåspråkiga skolor”

Debatten om tvåspråkiga skolor tenderar att få en olustig laddning i den mån den svenska språkminoriteten upplever att den tvåspråkiga skolan vore en eftergift gentemot språkmajoriteten. Det är en av slutsatserna man kan dra av gårdagens paneldebatt om tvåspråkiga skolor på Helsingfors universitet.

Önskemålet om tvåspråkiga skolor kastas oftast fram av finska vuxna som tycker att deras barn gärna kunde lära sig bättre svenska i en mer genuint svensk eller tvåspråkig miljö. De har länge överröstats av den högljudda del av språkmajoriteten som vill slopa den så kallade tvångssvenskan, och de riskerar också att överröstas av en minoritet som ropar absolut nej.

Finlandssvenskarnas reaktion på tvåspråkiga skolor är mestadels skeptisk. Ska vi ge efter för den välvilliga delen av majoriteten i goodwillens namn – och mota förfinskningsivrarna i grind – eller ska vi tvärt säga nej till varje eftergift med hänvisning till konstitution och språklag? Tvekar vi för att den tvåspråkiga skolan känns som en bitvis nedmontering av vår egen identitet?

Debatten gav inga svar på frågorna, och resonemanget bara tange­rade kärnfrågan. Forskarens svar är betydligt försiktigare än insändarspalternas tvärsäkra ståndpunkter.

– Jag är så pass konservativ att jag anser att det ur den svenska minoritetens synvinkel är viktigt att bevara den svenska skolan. Men det behöver kanske inte utesluta tvåspråkiga skolor, säger Hanna Lehti-Eklund, professor i nordiska språk vid Helsingfors universitet.

För att debatten ska bli meningsfull förutsätter Lehti-Eklund att själva begreppet definieras. Vad är en tvåspråkig skola? Om undervisningen sker på båda nationalspråken, i vilka förhållanden borde språkanvändningen på lektionerna i så fall fördelas och vilka aspekter borde beaktas för bästa möjliga resultat?

Säger finlandssvenskarna bara nej riskerar den resterande välvilligheten gentemot svenskan att gå förlorad.

– Intresset för tvåspråkiga skolor och språkbad visar att det finns finska föräldrar som vill att deras barn ska lära sig mer svenska än de gör i dag. Jag önskar att de svenskspråkiga ville diskutera den här frågan öppet, säger Lehti-Eklund.

Färdiga modeller saknas

Hon betonar att det inte finns några färdiga modeller för en fungerande tvåspråkig skola. Just därför behövs en debatt om hur en sådan skola kunde se ut. I dag talas det i kors om allt från två skolor – en på vartdera språket – under samma tak till totalintegrerad undervisning.

Så hur kunde en tvåspråkig skola se ut, Hanna Lehti-Eklund?

– Det kunde finnas både integrerad och separat undervisning för språkgrupperna. Eleverna lär sig det and­ra språket genom att tala med varandra till exempel på slöjdlektionerna, inte genom att studera var sitt andraspråk i skilda klassrum.

Den pinfärska boken Tvåspråkig skola – ett flerspråkigt Finland i framtiden fäster uppmärksamhet vid att den språkliga verkligheten i Finland har förändrats. En av forskarnas slutsatser är att tvåspråkiga skolor skulle gynna finskspråkiga elever mer än svenskspråkiga. Oklart är hur skolan borde se ut för att trygga den svenskspråkiga identiteten, men det är kanske snarare ett skäl att fördjupa debatten än att vägra föra den.

– Jag förstår den svenska minoritetens rädsla, men jag önskar att man också skulle se det positiva i att det finns ett intresse för svenskan bland de finskspråkiga, säger Lehti-Eklund.