Dyr lösen för tidigare gisslan

Det har nu gått en månad sedan trion fördes bort och andra konkreta livstecken än att man under en kort stund lyckades lokalisera det kvinnliga offrets mobiltelefon till Bani Thabyan-området har inte hörts.

Olika utpekade klanledare har i intervjuer för finländska medier, Hbl bland dem, bestämt förnekat att man haft någonting med kidnappningen att göra. Färska uppgifter om att någon klan kanske genomförde kidnappningen och sedan sålde offren vidare till al-Qaida har varken bekräftats eller dementerats av Utrikesministeriet, som från start hållit en oerhört restriktiv linje gent- emot medierna.

Hbl bad i går Teemu Turunen, chef för ministeriets konsulära enhet och den enda som kommenterar affären, förklara varför.

Varför är Utrikesministeriet så re-striktivt med informationen?

– Myndigheterna kan inte med hänvisning till integritetsskyddet och lagen ge ut information om privata personer. Det här är en svår situation för de anhöriga som bett medierna om återhållsamhet i rapporteringen. De har också bett att bli lämnade i fred. All detaljinformation om det myndighetsteam som befinner sig på plats kan äventyra deras säkerhet och verksamhetsmöjlighet. All offentlig information i Finland går också vidare till kidnapparna, ger dem fler möjligheter och kan i värsta fall äventyra gisslans säkerhet. Av erfarenhet vet vi att all offentlig behandling i offrens hemländer försvårar lösningen i dylika fall och den kan påverka kidnapparnas krav. Vi har tillsammans med Österrike kommit överens om att hålla lägsta möjliga profil i offentligheten.

Under kidnappningsdramat i Algeriet gick de norska myndigheterna på högsta nivå genast öppet ut och kommenterade saken – varför gör Finland på ett annat sätt?

– Det var en väldigt annorlunda situation. Som helhet var Algeriet klarare än detta fall. Man visste vem offren var och också företaget som var inblandat var öppet.

Många jämför detta med kidnappningsdramat i Jolo 2000, där två finländare var med bland gisslan. Då var offrens identitet offentlig, liksom mycket annat. Varför behandlas det här fallet annorlunda?

– Det var också ett helt annat slags händelse. Journalister besökte platsen, konsuln gjorde det också. Det var helt annorlunda än fallet i Jemen. Överlag är det svårt att jämföra kidnappningar och jag hävdar att myndigheterna i de allra flesta fall eftersträvar en återhållsam informationslinje.

Man vet att den finländska mannen var en erfaren resenär som tidigare vistats i bland annat Jemen. Finns det information om detta var ett riktat mål på grund av vem han var?

– Det där är spekulationer.

Det har varit tyst sedan de försvann. Kan detta styrka ryktena om att metoden påminner om al-Qaidas förfaringssätt?

– Inga alternativ är uteslutna.

Många kidnappade

De senaste tjugo åren har veterligen cirka 200 utlänningar kidnappats i Jemen, de flesta av olika klaner.

Alla fall är inte kända men man vet åtminstone att av de tre kidnappningar som utfördes i fjol våras är samtliga i gisslan – en schweizisk lärarinna, en saudiarabisk diplomat och en fransk biståndsarbetare – fortfarande fångna. Det finns inga bevis för att de tre faktiskt hålls av olika al-Qaida-relaterade grupperingar men det ter sig sannolikt att det är så. Det finns också uppgifter om betydande ekonomiska intressen i hanteringen av utländsk gisslan, vilket är en orsak till att fallet med finländarna och deras vän är så delikat.

Enligt uppgifter i Yemen Post ska al-Qaida ha betalat 50 000 dollar för den schweiziska lärarinnan. I fallet med den saudiska diplomaten ska han ha sålts till al-Qaida efter att förhandlingar om lösesummor på upp- emot 40 000 dollar misslyckades. I fallet med fransmannen finns det inte ens rykten om köp eller lösesummor.

Däremot kidnappades år 2011 tre franska biståndsarbetare och först tre månader senare stod det klart att de hölls i Shabwa, där al-Qaida har sina starka fästen. Sex månader efter att de kidnappats släpptes de under stor sekretess. Enligt uppgifter i Yemen Post ska Frankrike helt eller delvis ha finansierat lösesumman som ryktas ha varit upp-emot 12 miljoner dollar. Det är också det sistnämnda fallet som befaras ha fungerat som misslyckat exempel på lösning på gisslandrama. Om summorna stämmer steg en västerlännings värde dramatiskt i och med detta. Och den möjligheten intresserar både kriminella gäng som gärna gör grovjobbet och kidnappar utlänningar, och al-Qaida som behöver pengar för att finansiera sin aggressiva kamp för att införa strikt sharia- lag i regionen.