Foto: Cata Portin

Husses ansvar efter att hunden uträttat sina behov

Där satt den, som smöret på brödskivan, hundlorten under skosulan. Att stiga i hundbajs gör inte dagen till vad den kunde ha blivit.

– Det här är ett problem som aldrig tar slut. Inom kennelföreningarna jobbar vi hårt på att få folk att ta med sig en liten påse och plocka upp bajset, men det går trögt. Ändå har Helsingfors stad på ett tacknämligt sätt sett till att det finns sopkärl överallt dit man kan slänga skiten, säger ordföranden för Helsingfors kenneldistrikt, Lauri Rostedt.

Han uppmanar hundägare som ser andra hundägare lämna bajset efter sig att vänligt erbjuda en påse, ”eftersom du tycks ha glömt den hemma”. Inga brösttoner behövs, det är tillräckligt genant att bli ertappad på bar gärning.

40 000 hundar och två toaletter

Hur många hundar som finns i Helsingfors vet ingen med säkerhet. Enligt stadens hundregister är de för tillfälle 10 400, medan andra beräkningar säger att de uppgår till mellan 30 000 och 40 000. Antalet ökar hela tiden.
Helsingfors är en av de få städerna i Finland som tar ut hundskatt.

Kulturen i de olika stadsdelarna varierar, kanske också beroende på hur mycket sopkärl det finns utplacerade. Trots att det finns massor av hundar i till exempel Tölö, är det bara i undantagsfall det finns lämningar kvar i Hesperiaparken eller runt Tölöviken. Berghäll är däremot ett svart område. Där trampar man på en mina vid vartannat steg om man inte ser upp.

Helsingfors stad har upprättat en hundtoalett både i Berghäll och i Solviken i Nordsjö. Det är tänkt att man skall lära sin hund att uträtta sina behov på en sandbädd och därefter lägga bajset i sopkärlet som finns bredvid.

90 hundparker i Helsingfors

Vi tar en titt på stolpen i Berghäll, där en röd spade finns surrad under skylten som visar att det är tillåtet att lyfta på benet. Ingen större hit. Några gula fläckar och trots spaden ett par små högar. Det verkar som om folk inte hade hittat hit.

– Jag tror inte på idén. Hundarna vill helst gå ut i buskarna för att uträtta sina behov och finns det inte att tillgå sätter de sig var som helst, säger Anne Puolanne som rastar sin hund Aku i en hundpark nära intill.

Hon flyttade till Helsingfors från Tammerfors för en tid sedan och tycker att man satsar mycket mera på hundparker här.

– Där fick jag gå tre kvart innan jag hittade en park där hunden kunde vara fri. Men i Tammerfors bjöd staden på gratis plastpåsar som man fick ta, och det var en utmärkt idé. Jag använde dem alltid.

Elias Helali, som rastar sin ettåri-ga energiska pitbullterrier i samma park är nöjd med stadens utbud.

– Men här i Berghäll kunde det finnas flera sopkärl längs gatorna. Då skulle folk kanske bättre plocka upp efter sina hundar.

– Vi har försökt tillhandahålla gratis plastpåsar i Helsingfors också, men hela rullen var ofta utdragen och låg och skräpade i parken, vilket gav oss mycket mera arbete, tyvärr, säger parkansvarige Pekka Engblom på byggnadskontoret.

Överraskning när snön smälter

När våren kommer och snön smälter väntar han sig åter en hel del samtal om hundlorten.

– Vi svarar att vi putsar så gott vi kan, men att huvudansvaret ligger på hundägarna, säger Engblom.

Om man önskar sig flera sopkärl till ett område lönar det sig att ta kontakt med sin stadsdelsförening eller sitt bostadsbolag.

– Vi förhåller oss allvarligare till önskemålen om de kommer från en grupp, säger han.