Sorgehögtid ett år sedan Costa Cooncordias förlisning

- Det är barnens ögon man minns. De grät, men de skrek inte för de var så rädda, berättar Mario Pellegrini, hotellägare och biträdande borgmästare på ön, som har 1 500 bofasta.

Han blickar ut över fartyget, som ännu ligger på sidan en bit ut i havet, och berättar om intensiva timmar under räddningsarbetet, då han själv och dussintals andra fångades ombord, i en korridor där väggarna förvandlades till golv när fartygets slagsida tilltog.

Costa Concordia gick på grund när kapten Francesco Schettino ville stryka förbi ön på nära håll, för nära.
Församlingsprästen Lorenzo Pasquotti, som tog emot de räddade i sin kyrka, har sparat föremål som blev kvar och vill behålla dem i sin helgedom. Men han längtar också efter normalitet: den dag då skeppet har lyfts och bogserats bort.

- Vi vill ha tillbaka vår ö.

Det planerade lyftet är en teknisk utmaning och starkt försenat. I dag finns flera hundra personer som sliter med det på ön. Dykare arbetar dygnet runt med att hindra vraket att brytas sönder. Senaste budet är att lyftet kanske kan ske i september.