Vad handlar toppmötet om?

Vad handlar toppmötet om?
Det mest brådskande ärendet är frågan om en gemensam bankövervakning och bankunionens tidtabell.
På agendan finns också stora frågor om hur den monetära unionen ska fördjupas. Som bas för diskussionen fungerar planer som arbetats fram av bland andra EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso och Europeiska rådets ordförande, EU-presidenten Herman Van Rompuy.

Toppmötet sker mellan EU-ländernas regeringschefer, Europeiska rådet. Finland representeras i Europeiska rådet av statsminister Jyrki Katainen.
Snack i korridoren blir det kanske om vem som leder eurogruppen efter Jean-Claude Juncker som avgår. Det existerar en dragkamp mellan nord och syd, och förslag om delade ordförandeskap har också förekommit.

Vad står det i förslagen?
Barroso presenterade i november kommissionens förslag. Kommissionen vill kunna ingripa i nationella budgetar som strider mot euroreglerna, och föreslår också ett slags finansministerium på EU-nivå. På längre sikt vill kommissionen att skatte- och sysselsättningspolitiken samordnas mer, vilket stöter på en del motstånd bland medlemsländerna. Mest omstridda är euroobligationerna, som bland annat Finland och Tyskland motsätter sig, för att länderna inte accepterar gemensamma skulder. Under det här toppmötet kommer man nog inte att fatta några sådana beslut som skulle kräva ett nytt grundfördrag.

Ett annat förslag på 15 sidor lades förra veckan fram av Herman Van Rompuy. Det är lite annorlunda, men har också gjorts i samarbete med Barroso, Juncker och ECB-chefen Mario Draghi. I det pappret försöker man undvika de omstridda euroobligationerna. I stället utvecklas den idé som finns också i Barrosos plan, att inrätta en eurozonsbudget, en ”krisbuffert” för att snabbt rädda euroländer under vissa villkor att de skött sig. I Van Rompuys förslag skulle den här instansen i framtiden kunna ge lån, vilket väckt kritik för att vara en omväg till gemensamma skulder. Finland motsätter sig också den tanken.
Van Rompuy vill dessutom utveckla banktillsynen och skapa en bankfond i samma veva. Tanken är att bankerna själva ska betala för kriser inom bankvärlden i fortsättningen. Han vill att fonden ska vara i bruk från 2014.

Varför finns det olika förslag?

Arbetsprocessen i EU är minst sagt stökig just nu. Efter att Lissabonfördraget trädde i kraft har Europeiska rådet och kommissionen försökt befästa sina roller samtidigt som det ekonomiska läget krävt snabba beslut. Frankrikes president François Hollande anser dessutom att euroländerna borde ”bryta loss” från klungan och bilda en snabbare grupp medan övriga EU-länder skulle få sacka efter.

Den Barrosoledda EU-kommissionen är fortfarande det enda organ som kan stifta EU-lag, men det mellanstatliga Europeiska rådet, lett av Van Rompuy, är där de politiska riktlinjerna slås fast. Där ”mäts temperaturen” kring vad de olika medlemsländernas regeringar vill – på gott och ont. Visserligen alla är lika representerade, men hittills har till exempel bankunionens framfart bestämts av dragkampen mellan Tysklands Angela Merkel, som vill gå långsamt fram, och Frankrikes François Hollande, som vill skynda.

Van Rompuy har dessutom ändrat i sitt förslag ända intill sista kvällen före toppmötet. Stökigt värre.

Vem har då makten?
Det är en fråga som till och med de invigda i grundfördragen och den trehövdade EU-modellen grubblar på, inte minst för att eurozonen är ytterligare en faktor.
Inom EU:s demokratiskt folkvalda organ, Europaparlamentet, har det genomgående väckt reaktioner att tyngdpunkten flyttats mot det mellanstatliga beslutsfattandet. Stora beslut om unio­nens ytterligare integration ligger på bordet, varje mellanstatligt toppmöte kallas för ett ”ödesmöte” men leder till mindre framsteg än väntat. Inte heller det här toppmötet kommer att få mycket mer än det mest brådskande till stånd.
Var makten egentligen finns och funnits kommer säkert att vara föremål för debatt i åratal.