Katastrof. Tyfonen Bopha krävde hundratals människoliv på Filippinerna mitt under pågående klimatmöte. Biståndsorganisationerna tar det som ett tecken på att klimatförändringen är här. Forskarna säger att enskilda väderextremer inte kan kopplas till klimatförändringen. Foto: EPA/Francis R. Malasig.

Miljöministern vill lägga in högre växel

Världens största klimatpolitiska beslut ska tas inom tre år. – Om det inte lyckas förlorar FN-systemet sin legitimitet, säger miljöminister Ville Niinistö.

Klimatfrågan ska tillbaka in på den politiska agendan, både globalt och i Finland. Miljöminister Ville Niinistö (Gröna) som driver på en nationell klimatlag, säger att beslutsfattarna måste engageras eftersom vetenskapen visar att klimatförändringen accelererar snabbare än man trott.

– Ju förr vi skär i utsläppen desto förmånligare blir det.

Årets klimattoppmöte i Qatars huvudstad Doha sköt de tunga besluten på framtiden till miljö- och biståndsorganisationernas förtret. Niinistö säger att myntet har två sidor.

– Vetenskapen talar för en mycket mer ambitiös klimatpolitik än vad som ens diskuterades i Doha. Men det är orealistiskt att tro att förhandlarna ska höja budet utan politiskt mandat hemifrån. Doha var ett mellanmöte som verkställde tidigare beslut och diskuterade hur det globalt bindande avtalet ska jobbas fram. Mot den bakgrunden var resultatet rätt tillfredsställande.

Det mest konkreta beslutet var att Kyotoprotokollet fortsätter. Det är varken omfattande eller ambitiöst nog för att påverka klimatförändringen, men det kan duga som juridisk språngbräda till det globala avtal som ska tecknas 2015.

Bakgrund
Doha fixade detaljer
  • EU-länderna samt Norge, Schweiz och Australien berörs av Kyotoprotokollets II åtagandeperiod 2013–20. Japan, Ryssland och Nya Zeeland kliver av. Om Ukraina, Vitryssland och Kazakstan är med är fortfarande oklart.
  • Högst 2 procent av de överblivna kolkrediterna från Kyoto I får säljas under Kyoto II. EU-länderna har lovat att inte köpa dem. Dohamötet körde över Rysslands krav på att få sälja sina gamla utsläppsrätter då landet stannar utanför Kyoto II. Nytt för länderna i Kyoto II är att de förlorar överblivna kolkrediter om deras utsläpp ökar.
  • Oklart är fortfarande om eventuella överblivna kolkrediter under Kyoto II kan flyttas över i det globala avtalet som ska träda i kraft 2020. EU säger nej.

Den stora frågan är hur ambitiöst det avtalet ska bli. Hemläxan till nästa års toppmöte i Polen är att alla länder bör utvärdera sina möjligheter att höja klimatambitionerna före 2020. Beslut om klimatfinansiering och tuffare utsläppsminskningar fattas 2014.

– Skrivningen är visserligen svag men Kina, USA och alla andra är med. Det var en förhandlingsseger för EU:s strategi som utgår från att utsläppskurvan måste svänga nedåt under det här årtiondet för att klimatförändringen ska kunna bromsas till två grader, säger Niinistö.

Hösten 2014 väntas klimatpanelen IPCC rapportera att skillnaden mellan vad som görs och vad som borde göras har fortsatt att öka.

– Det sätter press på mötet 2014. Då är förväntningarna högre än i år.

Vilken är risken för att förväntningarna 2014 skenar i väg och mötet slutar i ett liknande fiasko som i Köpenhamn 2009?

– Alla störst är pressen på mötet 2015, det är absolut sista deadline. Får vi inte ett vettigt avtal då har FN-processen förlorat sin legitimitet. FN:s generalsekreterare ska diskutera klimatfrågorna med alla statsöverhuvud före 2014-mötet. Man måste höja insatserna om man ska nå resultat.

När Dohamötet skissade på det globalt bindande avtalet ville vissa länder definiera "globalt" och "bindande" så att de inte själva berörs så mycket. EU utgår från att industriländerna bör minska sina utsläpp med minst 80 procent och att utsläppen globalt minskar med minst 50 procent till 2050 – hästlängder från vad den politiska viljan räcker till i dag.

– De närmaste åren handlar det om att definiera mål för olika slags länder. Än så länge är alla med på att de får förpliktelser från 2020, frågan är hurdana förpliktelser, säger Niinistö.

 

Ville Niinistö vill diskutera:

1. En nationell klimatlag: Regeringen bör kunna lägga fram ett lagförslag nästa år. Avsikten är att maximera kostnadseffektiviteten och trygga parlamentarismen i klimatpolitiken.

2. Klimatutsläppens ambitionsnivå: Irland kommer som EU-ordförande på våren att jobba för att höja det relativa priset på kol för att främja förnybar energi. Finland bör ha en ståndpunkt till om EU ensidigt ska skärpa sina utsläppsmål.

3. Klimat- och energistrategin: Näringsministeriet uppdaterar strategin med nya mål för energisektorerna till 2025, beträffande förnybar energi, energieffektivitet och småskalig elproduktion, minskning av torv och utfasning av kol.

4. Klimatfinansiering: Regeringen måste säga hur mycket pengar vi kan lägga på inhemska klimatåtgärder, för att kunna ta i bruk nya innovationer. Vi måste också bestämma hur stor del av biståndsanslagen som kan användas för klimatåtgärder.