Julkyrkan lockar allt färre besökare

I dag firas första söndagen i advent, den näst mest besökta kyrkohögtiden efter julafton. Men trenden är nedåtgående. Också under den populäraste kyrkohögtiden av alla syns manfallet i kyrkbänkarna runt om i landet. I fjol gick 345 000 finländare i kyrkan under julafton.

Det var drygt 66 000 färre än året innan. Totalt sett har antalet deltagare i de olika mässorna under julen minskat med 200 000 sedan 1999. Deltagandet i julottan, som var den mest populära julgudstjänsten ännu på 80-talet, har minskat mest – med över hälften på drygt tio år.

Ser man på samtliga gudstjänster har deltagandet minskat med 13 procent under 2000-talet. Det här framgår av den evangelisk-lutherska kyrkans färska fyraårsberättelse. Redan namnet på fyraårsberättelsen, Den utmanade kyrkan, är rätt talande för de prövningar kyrkan nu står inför.

I Brändö kyrka träffar vi Stefan Forsén, kyrkoherde i Matteus församling. I den lilla stenkyrkan från 1935 hålls främst jul-, advents- och skolgudstjänster. Han tror inte att kurvan pekar lika brant nedåt i Borgå stift.

– I vår församling hör julkyrkan till för väldigt många. Trots de nedåtgående siffrorna måste vi komma ihåg att det fortfarande är väldigt många som går i kyrkan. Det är fler som deltar i gudstjänster än i sportevenemang. Men vi ska heller inte slå oss för bröstet utan se oss i spegeln och inse att folk röstar med fötterna.

Varför tror du att färre går i kyrkan?

– Jag tror många gått av hänsyn till den äldre generationen som nu dött bort. De som blev tvingade till julkyrkan av sina föräldrar vill inte tvinga sina barn. Men det kommer också många nya besökare.

En annan förklaring kan enligt Forsén ligga i den upplevda motsättningen mellan vetenskap och religion.
– På senaste tiden har det förts propaganda av nyateister som hävdar att religion och vetenskap inte går att förena, men det är rena rama dumheter.

– Tidigare kom folk till den största religiösa högtiden utan att kyrkan behövde anstränga sig. Så är det inte längre.
Han jämför med konsertarrangörers brist på publik och papperstidningarnas brist på läsare.

– Tiderna förändras och vi måste hänga med. När man tidigare gick ut ur sitt hem för att hitta ett socialt sammanhang klarar man sig i dag i hög grad med en dator eller en storbilds-tv. Men jag tror att det än i dag finns behov av en aktiv kyrklig gemenskap.

Även om fler och fler tycks välja soffan och konfektasken framför julbönen finns det tecken som tyder på att de församlingar som satsat extra på planering av gudstjänsterna har lyckats locka fler besökare.

Satsning på rytmmusik, körer och duktiga, men inte nödvändigtvis klassiskt skolade, solister är något som Forsén tror kan locka fler. Men också prästernas tilltal måste förändras, anser han.

– Det handlar om att nå publiken. Predikan förknippas med patos och ett myndighetsaktigt maner, som man lätt tar till när man står uppe i predikstolen och tittar ner. Maneret blir en trygghet. Så lät också programvärdarna i tv på 60- och 70-talen. Men prästen bör få innehållet i predikan att låta relevant för en modern publik – för det är det.

Forsén bekymras över att många i dag ser kyrkan som en myndighet som förtrycker folk när man tidigare såg kyrkan som en plats för stöd, tröst och förlåtelse.

– Det är ju en marknadsförares mardröm!

Kunde kyrkan locka fler om den blev mer värdeliberal?

– För mig är den stora frågan inte om kyrkan tycker som man själv, utan att kyrkan tar emot alla oberoende av deras värderingar.

Fem kvalitativa kontakter

En enkät bland medlemmarna i kyrkan visar att två tredjedelar av dem som funderar på att lämna kyrkan inte har kontaktats av församlingen under det gångna året. I kyrkans strategi finns nu målsättningen att ta kontakt med sina församlingsmedlemmar minst fem gånger om året.

– Och det ska vara frågan om högkvalitativa kontakter där vi söker upp medlemmarna i stället för att slentrianmässigt vänta på att de tar kontakt.

Hur ska ni gå till väga? Knacka dörr?
– Nej då. I Helsingfors kyrkliga samfällighet har vi exempelvis talat om att ringa upp eller skicka en personlig hälsning till församlingsmedlemmarna när det föds ett barn i familjen. I dag får man bara en dopblankett på posten. Vi uppmärksammar också personer som går i pension och bjuder femåringar på kalas. Och under förrättningarna når vi ju många.

Många församlingar har också satsat på att vara närvarande i de sociala medierna. Matteus församling har en Facebookgrupp och ibland ordnas särskilda chattar. Kyrkoherden har till och med ett eget Twitterkonto.
– Jag medger att jag är lite dålig på att twittra, men jag använder Facebook flitigare, säger han.