Sulfatutsläpp långsiktigt problem i Talvivaara

– De tidigare utsläppen av sulfat har varit mycket höga och sträcker sig åratal bakåt i tiden, säger Seppo Rekolainen som är föreståndare för färskvattencentrum vid Finlands miljöcentral.

Han är en av de forskare som deltagit i myndigheternas provtagning av utsläppen från Talvivaara-gruvan. Den totala mängden svavel som släppts ut under gruvans livslängd är betydligt större än vad som tillkommit sedan läckan på en avloppsdamm inträffade. Det är anledningen att fokus hittills har legat på tungmetaller i provresultaten.

– Vi känner till att koncentrationen av svavelhalter i de närmaste sjöarna nu är så hög att det inte sker omblandning och syresättning. Sjöbottnen är död, säger han.

Av svavlet i sulfaten bildas sulfiter i den syrefria miljön vilket i sin tur gör att fosfor frigörs från bottnen och övergöder sjön.

– Det påminner om vad som har hänt i Finska viken, säger Rekolainen.

Men kan det finnas samverkande faktorer av alla ämnen som nu släppts ut?

– Det är en bra fråga, vi vet ofta vilken påverkan ämnena har på vattenmiljön var för sig. Men vilka effekter nickel, zink, aluminium, uran och kadmium får tillsammans med höga utsläpp av sulfat är inte mycket känt om, säger han.

Av tungmetallerna i den här blandningen är det bara kadmium som koncentreras uppåt i näringskedjan från fiskar och vidare till människor eller fåglar.

– Det är först till våren eller sommaren vi kan ta prover på fisk och säga vilken kadmiumkoncentration de har.

Nu faller ett stort ansvar på företaget att följa upp effekterna på omgivningen, och de lokala miljömyndigheterna ställer sådana krav.

Sulfat är inte i sig giftigt för människor, och gränsvärdet som är satt för dricksvatten finns där främst för att hindra att vattenledningarna korroderar.

– Det är heller inte i direkt mening giftigt för vattenlevande organismer, men det har indirekt en avgörande påverkan på livsmiljön, säger Rekolainen.

Det finns ingen bra lösning på hur man skulle kunna återställa vattnen omkring gruvan till ett normaltillstånd. Det är osäkert om kalkning fungerar på lång sikt.

– Men vi tror att åtminstone vissa av tungmetallerna fälls ut innan de når sjöarna. De två sjöar som ligger närmast gruvan var redan före olyckan tungt förorenade.