”Allt har gått åt helvete – men vi kommer att fixa det”

Medan poliser, aktivister, politiker och justitiekanslern jagar de skyldiga spottar Sotkamoborna i nävarna och ser framåt. Här är man van att ta stryk, men man reser sig alltid.

– Vi har gjort allt för att rädda gruvan de senaste veckorna. Det har blivit långa arbetspass.

Han är stor, skäggig och lite kutryggig, som man blir under ett liv med spaden i handen. Ögonen är rödsprängda. Han är trött.

– Det är min första lediga dag sedan det hände.

I fem år har han jobbat på Talvivaara. Han vill inte uppträda med namn och han vill inte bli fotograferad där vi står på Kainuuntie i det sparsamma förmiddagsljuset.
Ändå har han inget ont att säga om sin arbetsgivare, tvärtom.

– Olyckan har ökat vi-känslan alldeles otroligt. De kontorsanställda, kvinnor och män, som jag aldrig ens sett under åren stod plötsligt bredvid mig i stövlar och overall och kastade sandsäckar. Där stod vi sida vid sida, säger han med rörelse i rösten.

Målet är självklart: gruvan måste räddas. Han och 1 500 andra människors bröd står på spel.

För dem är en stängning av gruvan inget alternativ. 

Läs hela reportaget i dagens Hbl.