Här bubblar ilskan mot svenska spritmonopolet

Den gulröda skånska flaggan vajar upproriskt över Arilds vingård utanför Höganäs i västra Skåne när Hbl svänger in på gårdsplanen.
Husbonden Jonas Ivarsson tar emot utanför sin vitröda 1700-tals korsvirkesgård och skrattar gott när Hbl påpekar det patriotiska i att flagga med sina egna landskapsfärger och inte i blågult.

Ivarsson säger något om Skåne och Danmark och vi låter det vara osagt om det handlar om att de banden nog aldrig riktigt blivit avklippta trots att Skåne varit svenskt sedan mitten av 1600-talet.

Skåningar är ett stolt släkte och håller hårt på sin rätt.

Nu är man på krigsstigen igen. Den här gången gäller det vin, eller rätten till att sälja sitt eget vin på sin egen gård. Hittills har byråkraterna sagt stopp, senast nu i höst. Vingårdarna får sälja sitt vin i sina egna restauranger, eller via Systembolaget, men några flaskor får kunden inte köpa med sig från vingården.

Men nu har vinodlarna fått nog och tar strid. De har beslutat att gå samman för att utmana monopolet genom att sälja vin på sina gårdar i strid mot lagen.

– Förmodligen blir det så att vi tillsammans slår upp en butik och så säljer vi tills polisen sätter stopp för det, säger Jonas Ivarsson.
Vilket inte lär dröja länge, inflikar hustrun Annette Ivarsson.

– Det här kommer att vara så uppmärksammat att det knappast blir många flaskor sålda förrän polisen slår till, säger hon.
Det är paraplyorganisationen Svenska vinodlare som står bakom protesten och tanken är att försöka locka med så många vinodlare som möjligt. Frågan ska behandlas på ett möte om en vecka och blir det en aktion så sker det sannolikt just före sommarsäsongen. På så sätt blir PR-värdet maximerat.

Målet är att göra förbudet mot vinförsäljning till en rättssak och få det till EU-domstolen. För går det så långt råder det inget tvivel om vilken part som vinner, enligt vinodlarna. Inte bara för att Sverige i dag är det enda EU-landet där vingårdarna inte får sälja sitt vin, utan också för att den europeiska vintraditionen väger tungt.

– Vi räknar med att få rätt, det här är omöjligt att stoppa. I Europa accepterar man inte att politiker som gått feglinjen hela sitt liv sätter stopp för en mångtusenårig historia, säger Jonas Ivarsson.

Frosten druvans största fiende
Jonas Ivarsson häller upp ett glas vitt till Hbl i sin glasinramade restaurang och ordnar en spontan vinprovning.
Fräscht och friskt. Gott, är Hbl:s spontana, om än – ska medges – något amatörmässiga omdöme.

Arilds vin bjuder på en pust av tysk riesling och det är inte så konstigt. Den gröna druvan som ger vinet heter solaris, den är släkt med riesling och framtagen i Freiburg just med tanke på att klara det lite tuffare klimatet i norr.

Fast tuffare och tuffare. Klimatet ändras snabbt och i dag är delar av Skåne nästan idealiska för vinodling. Samtidigt som somrarna blir för varma och mognadstiden för druvorna för kort nere i Europa får de skånska druvorna ganska exakt den mognadstid de ska ha.

– De hundra dagar från blomning till skörd som druvorna ska ha uppfylls aldrig mera på kontinenten. Vi här i Skåne ligger ganska exakt där nu. För att göra ett friskt vitt vin har vi ett av det bästa klimatförhållandena i Europa, säger Jonas Ivarsson.
Den stora fienden heter frost. Klarar man sig undan den är mycket vunnet. Arilds gård har fördelen att ligga på Kullahalvön och har havet på tre sidor. Västanvinden är nästan konstant och den både håller druvan torr och frosten på avstånd.
Längre inåt land är det tuffare.

– Förra året var det frost den 5 maj i Skåne, men vi här i den här trakten klarade oss.

Bubbel till sommaren
De tre senaste åren har varit de tuffaste hittills, säger Jonas Ivarsson. I år var det ”sanslöst dåligt”, som Ivarsson uttrycker det. Boven den här gången var storm och regn.

– I år har vi skördat fler stockar men får mycket mindre vin. Storm och regn tog de stackars blommorna så klasarna blev jättesmå.
För tillfället ligger i alla fall solaris och jäser för fullt i tankarna. Tusen flaskor vitt ska det bli i år. I fjol fick man 1 400 och målet för i år var 4 000, innan ovädret slog till.

På gården hittas också annat i buteljerna.
– Vi har en jättebra rosé på gång. Och skumpa. Det som skördades i förrfjol ska släppas nu till våren. Också den har en frisk syra, det är vi duktiga på, säger Jonas Ivarsson.

Men gårdens mousserande vin har varit en utmaning. Jonas Ivarsson visar upp rader av flaskor med bubbel, men konstaterar att bara 650 är kvar av de 1 000 man hade från start. En stor del har exploderat av trycket eller förstörts på annat sätt.

– Bubbel är jättesvårt att göra. Man borde bo granne med ett kemlabb för att få det att fungera, processen är så snabb. Nu skickar vi våra prover till Tyskland och det tar 48 timmar innan vi har ett svar. Då har den jäst ifrån oss.

Betalande arbetare
Årets skörd är precis avklarad. De sista druvorna togs in för drygt en vecka sedan, just innan kölden slog till. Arilds gård har hittat ett fiffigt sätt att få sina druvor av stockarna. Folk får betala 500 kronor och för det får de plocka druvor och äta och dricka.
Den dag Hbl hälsar på är ett femtiotal personer i full gång med att plocka druvor. Det är Christer och Katarina Andrén som bjudit in sina bekanta på skördefest.

– Vi är här i trakten ibland på somrarna och tyckte att det här var ett bra sätt att koppla av med vänner och bekanta, säger Christer Andrén.
Att det råkar vara över 15 grader varmt och solsken trots sen oktober gör inte saken sämre.
Men när det blir tal om landets alkoholpolitik skakar de temporära vinplockarna på huvudet. Här får den svenska byråkratin inte många pluspoäng. Ännu mindre förståelse har de turister som kommer till gården från kontinenten.

– Tyskarna tror inte sina öron och garvar hela vägen till bilen när de hör varför vi inte får sälja vårt eget vin, säger Annette Ivarsson.
Ibland fastnar skrattet i halsen. Annette Ivarsson säger att de haft engelsmän på besök som till och med blivit förbannade och undrat om det är så att gården säljer till alla andra men inte till dem bara för att de är från England.

Hbl kan förstås inte låta bli att försöka.
– Kan vi köpa en flaska med oss?
Skrattet vi får till svar är nog.
– Inte än, säger Jonas Ivarsson.
Vi åker hem tomhänta. Och nyktra.