Splittrat Georgien går till val

Ungefär 1 500 meter över havet klamrar sig staden fast, den högst belägna i Kaukasien. Längs de branta bergsväggarna klänger granar och lärkträd i trots mot tyngdlagen. Bergstoppar med evig snö gnistrar både i öst och väst. Detta är huvudstaden i det mytomspunna Svanetien, den mest otillgängliga regionen i Georgien.

Under sovjettiden var Mestia ett känt turistmål. Sedan blev Georgien självständigt, flygen drogs in, vägen blev oframkomlig och invånarna levde isolerade i allt större fattigdom.

– Det tog tolv timmar att ta sig till Tbilisi. Nu går det på åtta timmar. Tack vare Micheil Saakasjvili, säger Rusudan Kotjkiani.

Hon är direktör på det lokala museet och tillhör president Saakasjvilis trognaste supportrar. Det är på den georgiska landsbygden, och i synnerhet eftersatta trakter, som Saakasjvili är populär, och det är inte att undra på. Satsningarna på att rusta upp infrastrukturen har varit gigantiska, och ingen annanstans har det satsats lika mycket per person som i Svaneti.

Vägen som tidigare var närmast oframkomlig är nu alldeles ny hela vägen upp. Två moderna skidcenter med liftsystem från Österrike ska locka skidturister. Centrum i Mestia har byggts om helt och hållet – mitt i staden ståtar en kullerstensbelagd piazza och nybyggda stenhus i någon slags mellaneuropeisk stil. Det lokala museet har fått en splitterny byggnad i stället för det läckande sovjetiska betongskjul som man fick hålla till godo med innan. Pricken över i är polishuset, en hög smal byggnad i betong som nästan helt och hållet består av oregelbundna långsmala fönster.

– Det där idiotiska tornet irriterar mig varje gång jag rör mig i byn och ser det. Det passar inte alls in här! Och varför ska vi ha en piazza i Mestia? Det är ju en imitation, varför ska vi imitera Europa när vi har vår egen kultur och byggstil? säger Rusudan Naveriani, som utbildar lokala guider och undervisar i ryska och i svanetisk lokalhistoria.

Karga livsförhållanden

Det är tidig morgon och luften är fortfarande råkall. Rusudan Naveriani bakar bröd ute på verandan. Tillsammans med sin bror och sin mor bor hon i ett över hundra år gammal trevåningshus med tjocka vitmenade väggar och mycket luft mellan tak och golv. Huset ligger mitt i en vildvuxen trädgård och man tar sig dit längs en smal gångstig mellan yviga buskage och träd. På vägen gäller det att se upp för alla lösa kor. Byn är full med kor som rör sig hur de vill och som i praktiken utgör ett levande skafferi.

– Det är inte alltid som vi har mat i butikerna, leveranserna fungerar inte som de ska. Dessutom har vi inte ens alltid råd att handla i butiken eftersom priserna här är högre än i Tbilisi, förklarar Rusudan.

Det mesta av livet i huset försiggår ute på verandan på andra våningen, där Rusudan har sitt kök med elspis. Att laga mat utomhus är en kaukasisk tradition, däremot är elspisen en ovanlighet. I Mestia värmer man husen med ved och de flesta lagar också mat på vedspis.

Bergsborna gillar Saakasjvili

När Georgien går till parlamentsval i morgon kan man räkna med att större delen av invånarna i de här trakterna kommer att rösta på Saakasjvilis parti Nationella rörelsen. Det är på landsbygden som Saakasjvili har byggt upp sitt viktigaste stöd medan huvudstaden Tbilisi under de senaste åren har blivit ett allt större problem för honom.

Den liberala georgiska intelligentian är trött på att Saakasjvili ständigt favoriserar sina egna anhängare. Man är trött på långa direktsända tal i statlig tv, på att oppositionella trakasseras och journalister avlyssnas. Fortfarande är Georgien betydligt mer demokratiskt än sina grannar Armenien och Azerbajdzjan, men Saakasjvilis auktoritära ledarstil stöter på allt större motstånd.

Utmanaren, mångmiljardären Bidzina Ivanisjvili, ligger fortfarande efter i opinionsmätningarna, men hans parti Den georgiska drömmen har ändå lyckats mobilisera fler väljare än något annat oppositionsparti sedan Saakasjvilis makttillträde.

Saakasjvili själv har gjort allt för att lägga krokben för miljardären. Ivanisjvili som är fransk medborgare har inte kunnat återfå sitt georgiska medborgarskap. Han har tvingats betala 90 miljoner dollar i böter för att ha brutit mot valfinansieringslagen och hans aktivister har upprepade gånger hotats och trakasserats av myndigheter. Saakasjvili kallar Ivanisjvili för en rysk agent, Ivanisjvili svarar med att jämföra Saakasjvili med Putin. Det är svårt att tro att Ivanisjvili ännu för några år sedan finansierade en stor del av de renoveringsprojekt som Saakasjvili likt en virvelvind sprider över landet.



Skandal illa för Saakasjvili

I Tbilisi har demonstrationer hållits så gott som dagligen i över en vecka efter att Kanal 9, som ägs av Ivanisjvili, visade smygfilmat material på hur fångar i georgiska fängelser misshandlas, torteras och våldtas. Det hela kom ytterst olämpligt för Saakasjvili, som enligt statsvetaren Kacha Gogolasjvili kommer att förlora röster på skandalen. Avgörande är den ändå inte.

– Troligen får han inte över femtio procent av rösterna, vilket vore bra för Georgien. Under Saakasjvilis tid har vi haft en enpartistat. Nationella rörelsen har enkel majoritet i parlamentet och kan i praktiken fatta alla beslut utan att involvera andra partier. Vi behöver mer pluralism i politiken och de styrande måste lära sig att kompromissa. Det har vi alltid varit dåliga på i Georgien, säger Kacha Gogolasjvili på Georgian Foundation for Strategic and International studies.

Enligt Gogolasjvili ligger Saakasjvili i vilket fall stadigt på minst 40 procent. Ivanisjvilis Den georgiska drömmen kan få mellan 25 och 30 procent.

– Bidzina Ivanisjvili är ingen politiker. Han är en affärsman och det syntes mycket tydligt i början. Han uttalade sig naivt om utrikespolitiken och berömde Putin offentligt, vilket är väldigt oklokt om man vill klara sig i georgisk politik. På senare tid har han blivit bättre, men faktum kvarstår att Ivanisjvili saknar ideologi. Hans ideologi är att protestera mot Saakasjvili, säger Kacha Gogolasjvili.

Ivanisjvilis parti Den georgiska drömmen förenar sex oppositionspartier varav ett är det nationalistiska Nationellt forum. De samsas med den internationellt uppskattade liberalen Irakli Alasani, som är före detta FN-ambassadör och medlem i Saakasjvilis team. Koalitionen är med andra ord mycket splittrad.

Kräver förändring

I Tbilisi är det i varje fall många som nu sätter sitt hopp till Ivanisjvili. På en demonstration mot tortyren i fängelserna träffar jag den pensionerade läraren Tamara Svanidze, som säger att hon känner ett mycket större förtroende för Ivanisjvili som person.

– Jag vill inte ha en president som låter sig styras av sina känslor. Saakasjvilis karisma har aldrig verkat på mig, jag tycker bara han är skrikig och infantil. Ivanisjvili däremot ger ett balanserat intryck. Dessutom har han lagt ned miljoner på att hjälpa Georgien. Jag tänker absolut rösta på honom, säger Tamara Svandize.

Giorgij Tjikvadze, 26, är före detta anställd på jordbruksministeriet. När han insåg att ministeriet i praktiken styrdes av Saakasjviliregimen lämnade han det. Därefter fick han problem.

– Jag blev hotad och trakasserad därför att jag hade avgått i protest. Nyligen läste jag in mig på bolsjevismen, och dess metoder påminner väldigt mycket om Saakasjvilis. Inga avvikande åsikter tolereras. Antingen är du med oss eller mot oss, säger Tjikvadze.

Tacksam för höjd pension

Uppe i Svanetien är tongångarna annorlunda. I den lilla byn Latali utanför Mestia träffar jag 80-åriga Maria Pardzjiani, som trots att hon har haltat svårt sedan en olycka i barndomen fortfarande lagar mat, diskar, städar och sköter hushållet varje dag.

Vi sätter oss under hundraåriga äppelträd i trädgården. Maria schasar bort hönsen som tigger smulor vid våra fötter och bjuder på tjisjdvari, stekta piroger av salt ost och majsmjöl. Jag frågar Maria vem hon tänker rösta på och då svarar hon med lugn självklarhet:

– Jag röstar på Saakasjvili. Ivanisjvili har jag inga åsikter om, men jag ser vad Saakasjvili har gjort för Svanetien. Dessutom har han höjt pensionerna. På Sjevardnadzes tid fick jag 9 lari (4 euro) i månaden, nu får jag 125 lari (60 euro). Det säger allt.

– Och vem tänker ni rösta på i presidentvalet nästa år? undrar jag.

Då skrattar Maria så ögonen blir små springor i ett hav av de finaste rynkor.

– Hur ska jag veta om jag lever då?

Val i morgon

• Georgien går till parlamentsval den 1 oktober. Kampen står mellan president Micheil Saakasjvilis parti Nationella rörelsen (40–55 procent) och Bidzina Ivanisjvilis oppositionskoalition Den georgiska drömmen (20-30 procent).

• Saakasjvili blev Georgiens president efter rosenrevolutionen 2003 då Eduard Sjevarnadze fredligt störtades och Saakasjvili därefter valdes i fria val. Sedan dess har Saakasjvili inför en plattskatt på 20 procent. Den georgiska statsbudgeten har nästan tiodubblats, främst tack vare utländska investeringar. Korruptionen är så gott som eliminerad på vardaglig nivå. Saakasjvili har dock kritiserats allt hårdare både inom Georgien och internationellt för tilltagande auktoritärt styre.

• Nästa år håller Georgien presidentval och Saakasjvili kan inte ställa upp en tredje gång. Enligt den nya konstitutionen kommer presidenten att bli en symbolisk figur, medan den politiska makten överflyttas till premiärministern. Saakasjvili har vägrat svara på frågan om han vill bli premiärminister efter presidentvalet men detta är vad många tippar att han kommer att göra.