Svårt för Sydafrika att höja profilen i klimatfrågan

Kina, Brasilien och Indien håller på att etablera system för partiell utsläppshandel, men av de stora tillväxtekonomierna är Sydafrika närmast ett konkret sätt att tackla klimatutsläppen. Den sydafrikanska regeringens budgetförslag innehåller en koldioxidskatt som kan bli permanent om parlamentet så vill. Tanken är att styra in ett av världens mest kolintensiva länder på en grönare väg.

Enligt förslaget ska skatten inledningsvis exkludera 60 procent av utsläppen, och priset på den koldioxid som beskattas läggs vid 5 euro per ton 2014 för att stiga till 9 euro till 2020. Därefter ska den skattefria utsläppsandelen minska årligen så att skatten stiger till 20 euro per ton till 2030. Ekonomiforskaren James Thurlow som bistått Sydafrikas regering med analyser säger att det är enda möjligheten.

– Näringslivet behöver en klar signal för att Sydafrika ska nå sina klimatmål. Att genast slå till med en 20 euros skatt vore att bortse från att signalen hittills har varit att det lönar sig att investera i energiintensiv industri, säger Thurlow som jobbar på FN-universitetets Wider-institut i Helsingfors.

Förslaget innehåller många undantag och kryphål för att skatten ska bli politiskt och ekonomiskt rimlig, men samtidigt blir den komplex. Enligt Thurlow ökar det ironiskt nog risken för att parlamentet ska förkasta den. För tillfället får alla branscher utom elindustrin extra rabatter.

– Undantagen är för många, förslaget är för svårbegripligt för att folk ska köpa det. Det som skulle behövas är att kvittot från macken skulle upplysa kunden om hur mycket bränslets kolkomponent kostar eller att elräkningen skulle ha en prislapp på hushållets koldioxidutsläpp.

Tusentals jobb på spel
En annan utmaning är att fackrörelsen och näringslivet har gaddat ihop sig mot skatten. Enligt Thurlow sätter regeringen hårt mot hårt.
– Sydafrika har en lång tradition av att producera elektricitet på subventionerad billig kol. Regeringen har beslutat att minska koldioxidutsläppen och är övertygad om att skatten behövs. Trots många oklarheter kring klimatförändringen är de flesta forskare överens om att Sydafrika kommer att förlora på den, säger han.

De pågående strejkerna i gruvbranschen skapar ytterligare tvivel, men regeringen varnar för att utrikeshandeln drabbas om man ingenting gör medan handelspartner som EU, Australien och USA skärper sin klimatpolitik.

– Regeringen ser koldioxidskatten som en chans att ingripa tidigt. Det tar lång tid att styra en ekonomi bort från en kolintensiv stig på ett politiskt acceptabelt sätt.

Industrin har varnat för att skatten slår mot välfärden. Upp till 70 000 jobb äventyras, hävdade User Group i somras.
– Vi kommer att förlora jobb men det kommer också att skapas nya. Vi är inte lika pessimistiska som de branscher som drabbas hårdast men inte heller så blåögda som de som säger att den gröna ekonomin kommer att uppväga alla de förlorade jobben, säger Thurlow.

Enligt hans kalkyler blir slutresultatet aningen på minus. Men med en skicklig politik kunde Sydafrika vända det till plus.
– Skatten betyder inte att staten kastar bort pengarna. De förs tillbaka in i systemet. Vi vet att den energiintensiva gruvbranschen och medelinkomsttagarna förlorar men vi vet inte vem som vinner förrän staten har bestämt hur skatteintäkterna används.

Regeringen kan till exempel sänka bolagsskatten, till förmån för bland annat den industri som drabbas av koldioxidskatten. Med den visionen kan man också se potentiella vinnare:
– Har ditt företag små utsläpp drabbas du bara lite av koldioxidskatten men du kompenseras fullt ut när bolagsskatten sänks, säger Thurlow.

Folkrörelser kräver att pengarna i stället ska användas för att bygga ut elnätet – regeringen har inte än infriat sitt löfte från 1994 om att ge alla en viss basservice. Andra menar att det vore att skjuta förbi målet då de mest avlägsna byarna inte saknar bara el utan också ordentliga hus, skolor och hälsovård.

– Det blir svårt att möta alla behoven om man satsar allt på att tillfredsställa bara ett av dem, säger Thurlow.
Om Sydafrika väljer en koldioxidskatt överväger man att komplettera den med gränsskattejusteringar (BTA) för att det finns dubbelt så mycket kol i landets exportvaror som i importvarorna. Koldioxidskatten ska uppbäras av dem som bränner fossila bränslen, inte av den som konsumerar varor som innehåller koldioxid.

– Utan BTA skulle skatten slå mot den inhemska produktionen och uppmuntra till att klimatvidrig industri flyttar utomlands, säger Thurlow.

Han motiverar BTA med att förlusterna i arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt minimeras utan att Sydafrikas chanser att minska utsläppen påverkas. Men kruxet är, igen, att:
– Vi borde hålla skatten enkel. Gränsskattejusteringar är aldrig enkla.