Forskare vill bli närvårdare men får ingen praktikplats

Konstantin Chernov är doktor i biologi och arbetar som forskare på Helsingfors universitet. Kontraktet som forskare går ut nästa sommar och då vill han börja sin arbetspraktik som närvårdare med läroavtal. Men det är lättare sagt än gjort.
Varför vill en doktor bli närvårdare?
– Jag vill ha arbete i en bransch där det säkert finns arbetstillfällen. Min fru har ett långt kontrakt som forskare vid universitetet och vi vill stanna i Finland. Jag vill arbeta med människor och gick en vårdlinje i gymnasiet i Ryssland. Som ung drömde jag om att bli läkare men jag hade inte de korruptionspengar man behöver för att få en studieplats i medicin, säger Chernov.

Chernov studerade i stället biologi vid det statliga universitetet i Moskva eftersom det var billigare. Sin doktorsgrad avlade han vid Evry universitetet i Paris och sedan fick han och hustrun arbete som forskare vid Helsingfors universitet.
Chernov vill tala svenska under intervjun för att träna språket. Efter ett års studier i svenska vid arbis talar han begripligt. Chernov fortsätter studierna i svenska två gånger i veckan och har nu också börjat studera finska.

Nästa vår när han behöver en praktikplats som närvårdare i läroavtal kommer han att tala ännu bättre svenska och också lite finska. Men det är ont om praktikplatser och Chernov har inte någon plats i sikte. Svaret som Prakticum får av olika arbetsgivare är att det inte finns någon ledig tjänst som skulle göra det ekonomiskt möjligt att ta emot praktikanter. Detta tycks enbart drabba invandrare eftersom finländare inte har svårigheter att hitta praktikplatser.

Projektkoordinator Carin Westerholm vid Prakticum hoppas att arbetsgivarna börjar budgetera för utbildning i läroavtal också för invandrare.
– Vi måste börja tänka långsiktigt och göra vissa ansträngningar för att det skall finnas personal också i framtiden, säger Westerholm.
Hon känner till stressen på arbetsplatserna där hon själv stått ensam i ett arbetsskift som normalt sköts av tre personer.

Eftersom social- och hälsovårdsbranschen allt oftare söker folk vars modersmål inte är finska eller svenska vill Prakticum svara på efterfrågan och utbilda invandrare.
– Kursen är ett sätt att integrera invandrare i vården. I stället för att importera arbetskraft från Spanien vill vi att de invandrare som redan bor här kommer ut på arbetsmarknaden, säger Westerholm.

Arbetsgivarna ställer höga krav och man kan vara vårdbiträde utan utbildning men alla som jobbar inom vårdbranschen behöver en examen. Kraven är också höga på praktikanternas språkkunskaper, de måste behärska något av de inhemska språken för att kunna fylla i utvärderingsblanketter och handleda anhöriga. Ett hjälpmedel i språkundervisningen är Kulturfondens portal i vårdsvenska på nätet. De som anmält sig till Prakticums kurs för närvårdare börjar med vårdsvenska som också är samhällsorienterad.

Enligt Westerholm har det funnits ett stort intresse för närvårdarutbildningen och tio personer kan preliminärt få plats, men bara några av dem har fått avtal med en arbetsgivare. Majoriteten söker fortfarande en arbetsgivare att sluta avtal med.
Prakticums kurs i vårdsvenska startar inom kort och senare fortsätter den teoretiska utbildningen för dem som har praktikplats.