Bilfria dagen i dag: Gör parkeringen rejält dyrare!

Tänk på det här. Det finns 230 000 bilar i Helsingfors. Parkeringsytan som bilarna behöver är sju kvadratkilometer stor.

– Att röja utrymme för parkering är en av stadsplaneringens största utmaningar, säger Osmo Soininvaara som är ordförande i stadsplaneringsnämnden.

När det byggs nya bostadskvarter i staden ska det enligt bygglagen också finnas ett antal parkeringsplatser. Ett exempel: Våningsytan på Busholmen är 600 000 kvadratmeter. Då behövs enligt reglerna 4 500 p-platser.

– I praktiken investerar vi 200 miljoner euro i parkering enbart i det här området. Lägg till Fiskehamnen och Kronbergsfjärden, säger Soininvaara som närmar sig miljardgränsen i uträkningarna.
Samhället betalar, och de som flyttar in. Parkeringen bäddas in i byggkostnaderna och den kan höja priset på en lägenhet med flera tiotusentals euro även om man inte har en bil. Någon vinner men det är inte lägenhetsägaren och inte ens staden.

Med tanke på alla pengarna som går förlorade och folks förändrade attityder och trafikvanor är det förnuftigt att se över planeringen. Stadsplaneringskontoret färdigställer redan i höst en utredning som ska hjälpa morgondagens beslutsfattare att bygga en bättre stad, en stad som utgår från människan och inte fordonen.

Frihet och tvång
Helsingfors är trots sin höga ålder en ung urban stad. Antalet bilar och alla slags fordon ökade snabbt på 1960- och 1970-talen i takt med att staden växte. Allt fler hade råd med bil. De senaste tjugo åren har Helsingfors utvecklat kollektivtrafiken och enligt alla undersökningar är stadsborna nöjda med sina bussar, spårvagnar och med metron.

Det finns flera orsaker till varför så många ändå väljer bilen även när de kör korta sträckor innanför ringvägarna. En är skatterna och avgifterna. Bilägarna påminner ofta att de betalar mera till samhället än de får ut. Det är sant. År 2010 drygade skatterna och avgifterna ut statens kassa med 4,6 miljarder euro. Merparten eller 3,4 miljarder användes till annat än exempelvis vägunderhåll. Beräkningen beaktar inte pengarna som kommunerna lägger ut på vägunderhåll.

Somliga andra säger att kollektivtrafiken inte fungerar för dem. Att den är långsam eller att rutterna och tidtabellerna inte passar. Det stämmer oftare på landsbygden och i små städer än i huvudstadsregionen. Det som är frihet i storstaden är tvång på i småstaden.

– Min tes är att det är alltför lite skatt på bilarna i Helsingfors och för mycket utanför ringvägarna.

Det är enkelt att hitta stöd i undersökningar för påståendet att trafikolyckorna har minskat relativt sett. Fler kör ändå slarvigare och parkerar oftare fel än tidigare. Osmo Soininvaara håller med men säger också:

– Helsingfors har ändå kommit en lång väg. Trafiken var mycket värre för trettio–fyrtio år sedan.

”Alla är nöjda”
Jan Gehl, den världsberömda arkitekten som var med och skapade gågatan Ströget i Köpenhamn och nu senast har lyckats stänga av delar av Times Square i New York för biltrafik, menar att Helsingfors trafik- och stadsplanerare lätt kan minska bilismen med 20 procent.
Gehl, som för några veckor sedan deltog i Hbl-seminariet om designhuvudstadsåret, är inne på samma linje som Osmo Soininvaara.

– Minska gatuutrymmet som bilarna får och gör parkerandet dyrare. I Helsingfors finns förutsättningar för goda cykelvägar och breda trottoarer för fotgängare.

Att göra Mannerheimvägen till en gågata där all bilism är förbjuden tror Gehl ändå inte på.

– Däremot kan den bli som Champs Élysées i Paris, sade han till Hbl.

Det finns i dag 7 000 parkeringsplatser under markytan i Helsingfors. De flesta av dem i eller på promenadavstånd från centrum. Men dem upplever många bilister som dyra och parkeringsgaragen står långa tider halvtomma.

Osmo Soininvaaras förslag är att göra boendeparkeringen på gatan i centrum rejält dyrare. Säg 50 euro i månaden i stället för den dryga hundralappen som den kostar i dag – per år. En så kraftig justering är svår också därför att boendeparkeringen inte garanterar en p-ruta.

– Men ponera ändå att staden skulle subventionera parkeringen i p-garage för de boende, med den förhöjda summan. Alla skulle vara nöjda: företagaren vars garage fylls, bilisten som får en parkeringsplats i ett torrt och varmt garage och alla vi ovanpå markytan. Även de som verkligen behöver parkera på gatan är nöjda. Parkeringsrutorna skulle vara dyrare men de skulle finnas.

Varför bråttom?
Debatten om trafik, bilar, miljö och byggande rasar på nätets debattforum och i tidningarnas insändarspalter. Bilisterna är irriterade på cyklisterna som i sin tur retar gallfeber på fotgängarna. På gatan är det svårare att hitta helsingforsare som vill kommentera.

På Sandvikstorget träffar vi Marja-Leena som inte vill säga sitt efternamn. Det beror på att hon är förbannad och att ämnet – bilar – är så känsligt.

– Bilisterna är från … ska jag säga varifrån, säger hon.

Marja-Leena kör en del själv men oftast är det maken som är bakom ratten. Som passagerare har hon tid att reflektera över trafiken.

– Folk kör som dårar. Ingen hyfs. Och ja, det har blivit mycket värre med åren. Vart är det bråttom, döden?

På Annegatan har Merja Nelin hittat en ledig ruta för sin leasingbil precis utanför kontoret.

– Kanske parkeringen borde vara dyrare. Det är begränsat med utrymme i staden och det måste vi leva med. Jag mest störd på alla gatuarbeten. Det är ingen som koordinerar dem, eller hur. På förmiddagen grävs det en grop, på eftermiddagen fylls den igen och nästa morgon är det någon annan där och gräver på precis samma ställe.