Socialservice på svenska kan slås i spillror

Pappan som besöker centret för svensk socialservice på Tavastvägen 13 är nöjd. Sedan skilsmässan för ett par år sedan går han här regelbundet för att få stöd i hur han ska hantera vardagen. De två barnen bor hos honom varannan vecka och eftersom han inte längre har kontakt med barnens mor tycker han att det är bra att kunna diskutera frågor kring barnuppfostran med en annan vuxen. Pappan blir förvånad då Hbl upplyser honom om att det svenska socialcentret om bara några månader får lägga lapp på luckan.

– Det centrala läget gör att det är lätt att komma hit också under arbetsdagen. Dessutom är det jätteviktigt att finns ställen där kunderna vet att de säkert får service på svenska, säger han.

Ännu oroligare är Auli Lindroos som leder det svenska barnskyddet i Helsingfors och som förra veckan vikarierade som chef för det svenska socialcentret.
– Vi är mycket rädda för vad som ska hända med servicen efter årsskiftet. Vi kommer att mista vår ställning som separat svenskspråkig enhet. Ingen vet ännu hur våra klienter ska hitta oss i framtiden, säger Lindroos.

Förändringarna beror på att social- och hälsovårdsverken går samman till ett enda jätteverk vid årsskiftet.
Lindroos säger att personalen på den svenska socialbyrån är frustrerad över att inte kunna berätta för klienterna var servicen ges efter nyår.
Den svenska socialbyrån är rädd för att personalen splittras på finska enheter runt om i staden och att det inte i framtiden inte kommer att finnas en adress dit klienterna ska söka sig för att få service på modersmålet.

Staden kommer visserligen att anställa en koordinator som ska se till den svenska social- och hälsovårdsservicen.

– Jag har svårt att tro att det räcker med bara en anställd i administrationen som ska hålla koll på den svenska servicen. Dessutom skulle jag vilja veta om den här personen kommer att ha någon beslutanderätt. Vad kan koordinatorn säga till om då själva verksamheten leds av finska chefer? Eller är tanken att koordinatorn bara ska ta emot telefonsamtal av folk som inte fått service på modersmålet och säga: ”Voj, voj. Visst borde du få service på svenska men det finns ingen personal att tillgå.”

”Servicen riskerar urholkas”

Malena Huttunen, ledande socialarbetare för den svenska äldreomsorgen i staden, är också bekymrad. Hon säger att hon inte har något emot att administrativt lyda under stadens finska äldreomsorg.

– Men det är viktigt att vi som jobbar på svenska får hålla ihop och jobba i anslutning till varandra. Sprider man fysiskt ut oss på olika finska stora enheter dröjer det inte länge förrän den svenska servicen helt urholkas, säger Huttunen.

Också Gunvor Brettschneider (SFP), medlem i socialnämnden och ordförande för nämndens svenska sektion, är rädd för hur det ska gå.
– Det enda vi vet är att den svenska socialservicen ska integreras med den finska. Men man har inte alls diskuterat hur den svenska servicen ska ordnas. Det finns inga planer på hur jag som äldre, funktionshindrad eller alkoholmissbrukare ska bete mig efter årsskiftet för att komma i kontakt med en svensk socialarbetare, säger Brettschneider.

Brettschneider frågar sig också om det räcker med en svensk koordinator som ska se till att folk får socialtjänster på modersmålet.
– En koordinator högt uppe i hierarkin vet inte vad som händer på fältet i Botby, Eira eller Mellungsbacka.

Brettschneider anser att den svenska socialservicen ska vara koncentrerad till några få geografiska platser och inte får spridas ut över hela staden eftersom risken då är att servicen urholkas och blir osynlig för klienterna.