Bemanningskrav i äldreomsorg döms ut av sakkunniga

–Efter reformen skulle en del stirra sig blinda på att uppfylla kravet på minimibemanning, oberoende av om det är 0,5 eller 0,7 anställda per patient, säger Jari Stenvall, professor i förvaltningsvetenskap.

I praktiken kan bemanningskravet i många kommuner leda till att servicen för äldre minskar.

–Det handlar om politiskt spel och om att beslutsfattarna misstror maskineriet. Det är därför man inför sådana här bestämmelser.

Enligt honom borde man i stället förbättra samarbetet mellan institutionsvården och öppenvården och skapa en helhetssyn på äldreomsorgen i kommunerna.

Stenvall och Petri Virtanen, som är direktör för serviceproduktionen vid Åbo stad, har skrivit boken Sosiaali- ja terveyspalvelujen uudistaminen (reform av social- och hälsovårdsservicen).

Författarna tror inte att utvecklingen av vården i Finland är en fråga om pengar. Staten delar ut 100 miljoner euro per år för utveckling av vården. De anser dock att pengarna kunde användas bättre.

–Numera går utvecklingsprojektet bara ut på att man ändrar strukturer, men tjänsterna ändras inte, säger Stenvall.

De kritiserar också att cyklerna inom utvecklingsarbetet motsvarar en regeringsperiod.

–Tidigare utvecklingsarbete kan gå till spillo på grund av att de korta perioderna, säger Virtanen.

De ständiga ändringarna i de politiska riktlinjerna kan göra vårdproffsen cyniska.

–Beslutsfattarna borde ge proffsen i branschen arbetsro, säger Stenvall.

Det är i alla fall i kommunerna som man bäst känner till vad som behöver utvecklas. Virtanen säger att han förundrade sig över regeringens kompromissförslag om 0,5 vårdare per patient.

–I Åbo är vi redan uppe i 0,6. Innebär det här att allt står väl till i kommunen? Nej, verkligen inte. Nu måste vi diskutera hur vi kan garantera en ålderdom i värdighet.