Hänger vårdkvaliteten på en siffra?

Han är inte ens 50 år fyllda men så ville ödet att denna gravt utvecklingsstörda man tillbringar de år han har kvar i ett två personers rum på långvårdsavdelning 4D på Bolarskogs sjukhus i Esbo.
I korridoren utanför rummet blandas lukten av nattens borttagna blöjor med lukten av morgongröt och kaffe. Inne i rummet luktar det bara tysthet som ibland bryts av tunga andetag från grannen i sängen intill.

Mannen ger inte ifrån sig ett enda ljud då mångåriga sjuksköterskan Margit Lindfors smeker hans spastiska händer innan hon försiktigt fäster näringsflaskans sladd i den kateter som leder födan rakt in i hans mage.

– En sådan här gastrostomi är betydligt behagligare än en slang via näsan som tidigare var det enda alternativet, säger hon.

Precis som hos avdelning 4D:s övriga 43 patienter har också den här mannen en A4:a stor lapp ovanför sängen.

Lyssnar gärna på radio
Har god humor

är bara några av de saker som hans personliga lista berättar om honom.

Kanske är det just i de här handskrivna arken kärnan bakom varför just den här avdelningen fått Esbo stads innovationspris ligger. För när en tunn, hjälplös och förvriden kropp får en personlighet nertecknad intill sig så blir det så tydligt att den som någon annan vill kalla långvårdspaket faktiskt är en människa.

Och när personalen bemödat sig om att reda ut allt det som tecknats ned för var och en så inträder det en värdighet gentemot klienten som enligt alla undersökningar de senaste åren saknas på allt fler långvårdsavdelningar.

– Det handlar ju om så mycket annat än om det ska vara 0,7 vårdare per patient, säger Inga Poutiainen, 4D:s avdelningsskötare sedan ett drygt år tillbaka.

Senast vi hälsade på i Bolarskog var det september 2004. Det var efter att personalen vid avdelningarna 4D och 4E skrivit ett öppet brev till beslutsfattarna, där de berättade att de är mentalt och fysiskt utmattade av den konstanta känslan av att inte räcka till, av brådskan och av arbetsbördan.

"Varenda en av oss skulle vilja garantera varje patient en god och mänsklig vård. Detta är inte möjligt med den nuvarande personalstyrkan." skrev de.
På den tiden tog 8 skötare hand om mer än 44 patienter.

I dag är de 1012 skötare på 43 patienter och utöver dem finns några jourande inhoppare, några vårdbiträden och en aktiv avdelningsskötare.
– Räknar man enligt ministermodellen så är vi nu 0,63 skötare per patient, säger Poutiainen.

Inte för att hon, eller många andra heller, riktigt förstått hur politikerna tycker man ska räkna.

Det man däremot vet är att käbblet mellan omsorgsminister Maria Guzenina-Richardson (SDP) och hälsovårdsminister Paula Risikko (Saml) ter sig närmast absurd för dem som mellan klockan 711 varje morgon byter blöja, tvättar och matar patienter i en vardag där vårdstunden kan ta allting från någon minut till tjugo minuter.

På morgonbestyren följer en utdragen lunch då de som orkar sitta tas upp, sätts kring korridorernas bord och i de flesta fall inväntar den vårdande hand som ska se till att magen blir mätt fast den egna handen inte längre orkar hålla skeden.

– Det finns en skala som räknar ut tyngden på vårdstället och vår avdelning har de högsta poängen. För många är det här det sista hemmet. De flesta behöver hjälp med allting och vården är krävande. Hur tycker ministrarna att denna 0,7 ska räknas? Ska den gälla all äldrevård eller ska man se till hurdant slags avdelning det handlar om? undrar Poutiainen.

Inte för att hon ännu heller vill fastna för mycket i teoretiska siffror kring personaldimensionering. För i slutändan handlar allting om så mycket mer än listor över hur många som arbetar under dygnets tre skift.

Läs mer i söndagens Hbl!