Alterneringslediga uppskattar avbrottet – men kostar för samhället

Senast halv sex på morgonen blir Leena Timonen väckt av en enträgen tass. Vanan sitter i. Då ska hunden Viivi ut, även om matte inte behöver rusa till jobbet nästa gång förrän i maj.

Timonen är en av de omkring 20 000 finländare som är alterneringslediga i år. Hon får en paus från jobbet som daghemsföreståndare och en arbetslös sysselsätts i stället.

Möjligheten har blivit klart populärare. Finansinspektionens och Folkpensionsanstaltens siffror visar att 38 procent fler har varit alterneringslediga i år än i fjol.

Många är som Leena Timonen. En klar majoritet av de som blir lediga är nämligen kvinnor, och de allra flesta är i åldern 50–59. Hon är 55 och har arbetat i chefsposition på daghem och i lekparker i 34 år.
Det var när det yngsta barnet flyttade ut som Timonen bestämde sig.

– Jag tänkte att nu är det min tid.

Till beslutet bidrog att hon ville ha tid tillsammans med sin man som insjuknat och möjlighet att hjälpa till i vården av sin mamma som bor på annan ort.

Själv har hon problem med lederna men har genom gymnastik och volleyboll till och med sex gånger i veckan lyckats motionera sig fri från värkmediciner.

– Det är så skönt att röra på sig på förmiddagen då man har ork, och sedan ha resten av dagen ledig för annat.

Också ekonomiskt är ledigheten nu möjlig. Hon och mannen har bytt till ett mindre hem i radhusbolaget och på så sätt betalat bort bostadslånet. För även om Timonen uppskattar systemet där man får ekonomiskt stöd som alterneringsledig, landar ersättningen för hennes del under 1 000 euro per månad – trots att hon har ålders- och chefstillägg på lönen.

Därför har hon också lagt pengar åt sidan i förväg och försöker leva billigt, till exempel med långkok på spisen.

Alterneringsledigheten infördes på prov 1996 och gjordes bestående 2009. Men den har också ifrågasatts och senast i fjol försökte regeringen minska den ekonomiska ersättningen. Det satte ändå arbetsmarknadsorganisationerna stopp för och i budgetförslaget som behandlas som bäst ingår i stället ett höjt anslag.

Roope Uusitalo är professor vid Centret för ekonomisk forskning i Helsingfors, HECER. Han och några kolleger har på beställning av Arbets- och näringsministeriet undersökt systemet. I undersökningen från 2009 kommer de fram till att alterneringsledigheten inte påverkar arbetsförmågan eller förlänger tiden i arbetslivet.

– Tanken var att systemet skulle betala igen sig ekonomiskt genom att folk arbetar längre, men då så inte sker kan man ifrågasätta det, säger Uusitalo.

Läs mer i dagens Hbl!