Foto: Nokias pressbilder

Professor: Bankunion sätter stopp för öppen kredit

En bankunion som har stora likheter med de amerikanska delstaterna. Det är professor Bengt Holmströms lösning på krisen i Europa.

Den borde kunna förverkligas snabbt, säger professorn och tycker att situationen är ljusare än på länge.
Den form som den ekonomiska krisen i Europa tagit kunde ingen ha förutspått. Det är Bengt Holmström, professor vid Massachusetts Institute of Technology, snabb att medge. Det vi däremot kan göra är att lära oss av det som hänt. Holmström själv har länge förespråkat en bankunion.

De tankarna luftade han redan i januari då han föreläste vid Aalto-universitetet i Helsingfors och åtta månader senare tror han ännu starkare på den utvecklingen.

– Jag är glad över att inställningen i Europa har förändrats radikalt. Tanken på en bankunion är inte ny men nu har den blivit accepterad och de allra flesta verkar vara inne på samma linje, säger Holmström, som är på ett kort besök i Finland.

Att nämna delstaterna i USA som ett exempel på en fungerande ekonomisk ­modell var ännu för ett år sedan impopulärt. Men attityderna har förändrats, och framför allt ansvarsfördelningen är något som också EU-ledarna är överens om att måste vara klar och omöjlig att kringgå. Det är just ansvarsfrågan som Holmström ringar in som pudelns kärna.

– Det mest väsentliga med en bankunion, eller om man hellre vill kalla det federal modell, är att notan stängs. Det ska inte längre gå att idka utpressning om att hela euroområdet faller om ett problemland inte får det understöd det behöver. Om reglerna är annorlunda finns det inga katastrofala följer i ett sånt scenario och hotet är inte längre trovärdigt.

I somras lade en arbetsgrupp med bland andra Herman Rompey, ordförande för europeiska rådet, fram ett förslag där den grundläggande idén var en bankunion. Det är tydligt att Bengt Holmstöm känner tilltro till att en bankunion blir av och han tror inte heller att den behöver ta oändligt lång tid att genomföra.

– Det finns en vision. Jag är mera optimistisk till tidtabellen än många andra och tror att den kan gå snabbt. Det behöver inte alls handla om tidsperioder som tio eller ens fem år.

 

Läs mer i dagens HBL