Minoriteten hamnar ofta i försvarsposition

Finlandssvenskarna känner sig utsatta, men i själva verket är majoritetsbefolkningen rätt välvilligt inställd. Nu är det upp till de svenskspråkiga att se över sina egna språkliga strategier, anser doktoranden Anna Henning-Lindblom.

Sannfinländare som föreslår – på skämt eller inte – att finlandssvenskar ska märkas med armbindlar. Hätska debatter på webben mot svenskspråkiga i Finland. Avoghet mot "tvångssvenska".

– Visst finns det reella hot mot svenskans ställning i den debatt kring tvångssvenskan som förs och i den senare tidens politiska utveckling. Men det speglar inte nödvändigtvis gemene mans åsikter, säger politices magister Anna Henning-Lindblom, vars doktorsavhandling i socialpsykologi granskas på lördag.

Slutsatsen baserar hon på sin undersökning som omfattar finlandssvenskar och finskspråkiga i Finland samt Sverigefinnar och svenskar i Sverige, sammanlagt drygt 2 500 personer. De här så kallade minoritets-majoritetsparen får bedöma hur olika egenskaper med positiv eller negativ laddning stämmer in på den egna gruppen och på den andra från samma land.

För Finlands del är kontentan enligt henne att majoriteten har en relativt välvillig inställning till minoriteten. Finlandssvenskarna däremot hamnar i ett slags försvarsposition och tillskriver sin egen grupp mer positiva drag samtidigt som de tillskriver de finskspråkiga fler negativa drag. Samma mönster finns hos minoriteten i Sverige.

– Det här är ganska naturligt för minoriteter för att vi känner att vi är i en utsatt position och vill försvara eller förstärka den. Men även om vi känner oss hotade är det inte nödvändigtvis den vanliga finnens åsikter som kommer fram i offentligheten.

Tvärtom säger hon att finlandssvenskarna själva kanske utgör det största hotet mot finlandssvenskheten. För enligt henne är det upp till minoriteten att avgöra om den vill hålla kvar sitt särdrag – i det här fallet språket.

Hennes recept är att finlandssvenskarna borde visa de finskspråkiga att svenskan faktiskt används i vardagen.
– Jag tycker inte att vi kan lägga över ansvaret för språkets framtid på SFP eller Magma. Vi kan alla fundera på vår egen språkliga strategi också om vi klarar oss på finska.

Multipla identiteter
Anna Henning-Lindblom har också undersökt finlandssvenska skolungdomars identitet på tre orter: Borgå, Esbo och Ekenäs. Där andra studier ofta ställer finlandssvensk, finskspråkig eller tvåspråkig mot varandra, lyfter hon fram att man kan identifiera sig med flera grupper.

En sådan här multipel identifikation är mycket vanlig. En del av ungdomarna identifierar sig som enbart svenskspråkiga men hela 70 procent ser sig samtidigt som två- eller finskspråkiga.

– Många förstår inte hur heterogen gruppen finlandssvenskar är.
Med tanke på den finlandssvenska intressebevakningen och gemensamma framtidsstrategier är det en utmaning.

Den som har goda kunskaper i finska känner oftare denna dubbla identifikation – men det är inte bort från det finlandssvenska.
– Den här studien visar att man inte blir mindre finlandssvensk bara för att man samtidigt identifierar sig som finsk- eller tvåspråkig.

Känner sig som finländare
Henning-Lindbloms avhandling består av vetenskapliga artiklar som publicerats 2006–2008 och teori som speglar förhållandena i dag.

Ur både undersökningen med de unga och de 2 500 respondenterna framgår klart att så gott som alla finlandssvenskar identifierar sig som finländare. Det står i kontrast till åsikter som ifrågasätter om finlandssvenskar är riktiga finländare.
Forskning visar att en gemensam identifikation kan vara ett sätt att förbättra relationen mellan grupper och just identifikationen finländare är enligt Anna Henning-Lindblom en sådan sak.

Tankesmedjan Magma presenterar i morgon pedagogie doktor Camilla Koveros undersökning av hur en tilltagande tvåspråkighet påverkar svenskans betydelse för barn och unga.