USA:s försvarsminister Leon Panetta mötte Egyptens president Muhammad Mursi i slutet på juli.

Förvirring följer Mursis utfall

I ett slag tycks Egyptens president Muhammad Mursi ha ryckt bort mattan under fötterna på den mäktiga armén och vissa talar om en "civil kupp". Men åsikterna går isär om huruvida det var en stenhård uppercut eller ett gyllene handslag.

När Mursi i söndags rev upp ett armédekret som begränsade hans makt, och i samma veva kom fram till att det var pensionsdags för flera toppmilitärer, var det många som förvånat satte myntateet i vrångstrupen. Ända sedan Muslimska brödraskapets parti FJP knep flest stolar i parlamentsvalen har kommentatorer beskrivit brödraskapet och generalerna i Väpnade styrkornas högsta råd (SCAF) som två boxare som långsamt dansar runt varandra. När Mursi till slut tycktes ha utdelat en rejäl smocka togs ändå de flesta på sängen.
Militärerna erbjöd på måndagen inget motstånd.

Olika åsikter

Att något liknande skulle hända förr eller senare anade många. Men inte så snart, enligt FJP-aktivisten Islam Abdel-Rahman. För Mursi och FJP handlar draget om att, steg för steg, driva igenom ett civilt styre utan att slå sönder det tidigare systemet, säger han i telefon till TT.

–Mursis budskap är: "Jag är president, det är jag som har makten, jag är vald av folket. Vi kommer att etablera ett nytt system i Egypten utifrån principer som härleds ur upproret."

Men tolkningarna av vad som faktiskt har hänt går isär. Det stora mysteriet är för många militärens tystnad. Att presidenten knuffat ut flera toppmilitärer, inte minst marskalken Muhammad Hussein Tantawi, och återtagit makt generalerna tagit ifrån honom är en sak. Att ingen skulle invända är en annan–och inga arga röster har höjts. Slutsatsen för somliga är att militärerna var med på noterna och kanske snarare har sett en möjlighet att diskret återgå till att sköta sina egna angelägenheter.

"Politisk trötthet"

För det första var attacken mot en gränspostering i Sinai där 16 soldater dödades en pinsam varningsklocka för armén, som inte tyckts kunna balansera politiskt maktspel med sina grundläggande uppgifter. Vidare har de avpolletterade fått lukrativa, om än främst symboliska, positioner i fallskärm.
En tredje och kanske mer avgörande faktor kan vara "politisk trötthet". För armén som är van vid hjältestatus har kritik från allmänheten kommit som en kalldusch och generalerna har känt av ett sviktande stöd, enligt den statliga tidningen al-Ahrams kommentator Abdel Moneim Said Aly, som uppger sig känna flera av militärrådets medlemmar.
–De kände att det var dags att hitta en väg ut, på villkor att det skedde med hedern i behåll, och det var det som hände, säger han i telefon från Kairo.