Entusiaster tar odlingen till nya höjder

Plötsligt får ordet taklök – de där låga fetbladsväxterna som ser ut som kottar eller små bollar och odlas som prydnad – en helt ny innebörd. På Kabelfabrikens svarta filttak växer nämligen matlöken frodig och fin.

– Egyptisk luftlök, säger Angela Oker-Blom och pekar ut mot takodlingens yttersta hörn.

När fröer av alla sorter såddes i våras fanns inga garantier för hur något skulle klara sig på det lilla och blåsiga taket ovanför konstnärsateljéer och utställningslokaler.

– Åtta dagar av tio har det egentligen blåst för mycket, säger Oker-Blom.

Det är hon, skulptören med ateljé i samma byggnad, som ville testa hur växterna skulle klara takförhållandena. Nu skänker hon basilikan en snabb tanke. Den klarade en vecka med vinden vinande om bladen, sedan gav den upp. Pumporna och gurkorna har också sagt upp kontraktet, men löken – den strävar mot himlen, lika stadigt som den djuplila lavendeln i sin låda.

Kräver stadiga lådor

Takodlingen på Kabelfabriken går under namnet Secret garden, Den hemliga trädgården, för den är strikt taget tillgänglig bara för de tio entusiaster som sköter den tillsammans.

Grödorna i pallkragarna är gemensamma; odlarna vattnar turvis och den som sköter vattnet ser också till att rensa och gallra.

Orsaken till att pallkragarna och odlingssäckarna är precis så många som de är har att göra med takkonstruktionen.

– Vi hade tänkt rada säckar tätt intill varandra som vindskydd, men jord väger mycket och taket får inte ha mer tyngd än 100 kilo per kvad-ratmeter, så säckarna kunde inte stå så tätt, säger Oker-Blom. För att göra odlingen lättare har den ekologiska matjorden också blandats upp med torv.

Oker-Blom petar lite på ett gäng kvistar av silverpil, som flätats in i staketet bakom en av säckarna. Det hade varit fint med ett flätat staket runt hela odlingen.

– Men vinden river bort kvistarna så vi har satt upp fibertyg i stället. Det hindrar blåsten lite.

Pallkragarna bär skvallrande spår av kampen mot vinden. Ur träet spretar fortfarande silverglänsande nitar. När växterna var nysådda skyddades de med fibertyg som fästes ordentligt.

Takodlingen är ett experiment för att se vilka växter som överlever under ansträngda förhållanden. Oker-Blom har själv odlat ute i yttersta havsbandet i 25 år, så hon vet att potatis växer i tång och att nässlan är en utmärkt odlingsväxt.

Häruppe är en av de fyra fickorna i en av de stora säckarna fylld med tång och potatis och en av lådorna hyser en nässelodling. Med finns också hjorthornsgrobladet, det som kallas strandkämpe.

– Jag har säkert ganska tuffa fingrar eftersom jag arbetar med skulpturer och lera, säger Oker-Blom medan hon rensar bland brännässlorna utan handskar.

Av miljöhänsyn

Omständigheterna ställer vissa krav. I ett av breven till odlarna, av vilka flera är utlänningar, påpekades det vänligt att det inte är bra att kliva upp på taket i högklackat.

– Takfilten mjuknar i solen, man skulle helt enkelt sjunka in, ler Oker-Blom.

Trots kommentarer om höga klackar ligger det stort allvar bakom odlingsprojektet, som Oker-Blom har kämpat för i flera år.

– Men nu verkade tiden vara rätt. Takodlingar är vanliga ute i världen och man har börjat forska i dem också i Finland. Det är bra för stadsluften att så många som möjligt odlar på sina tak och det sparar energi. När det regnar kan en takodling också samla vatten och förhindra att gatorna svämmar över. För att inte tala om vilken betydelse odlandet har för människans välmående.

Ett av experimenten i odlingssäckarna blommar just nu med lila blommor. Den peruanska potatissorten Mayan Gold (Solanum tuberosum L. Phureja) kommer från Gobbas gård i Mörskom, gården som har licens på odlingen i Finland.

Takodlarna har fått några knölar för att testa hur den gula knölen, som ska ge liten men smakrik skörd, kan klara sig på taket.

– Den lär bli nötig i smaken, säger Oker-Blom, som snabbt kan svara på vilken som är hennes favoritväxt på taket: den gult lysande ätbara citrontagetesen, Tagetes tenuifolia ’Signet Lemon’. Och isörten, Mesembryanthemum crystallinum, salladen som nästan sprängs av växtsaft när man tuggar den. Och ...

– Man tycker om dem på olika sätt.

Takträdgården är ett ettårigt projekt, men projektledaren drömmer ändå om en fortsättning.

– Om vi kunde hitta en lott att gräva ner de övervintrande växterna på och få plats för mullen, så skulle det kunna bli start tidigt nästa vår, säger hon.