Nokiachocken drabbar Salos familjer

Redan på torsdagen, samma dag som Nokia gav sitt chockbesked i Salo, ringde några av de avskedade upp Kirsi Rantala som är diakoniarbetare och pastor vid Salo församling.

– Då man senast avskedade personal i februari var de beredda på att få gå. Eftersom de fick stanna då trodde de att de skulle få stanna en längre tid. Nu är de i ett chockskede och nästan som paralyserade.

Vad sade du till dem som ringde?

– Inte kunde jag säga så mycket. Egentligen kunde jag bara lyssna. Det hjälper när människor får prata ut om sina ångestkänslor. Men jag kan ju inte ge dem deras jobb tillbaka eller lösa alla deras problem.

Problemen i Salo började inte med Nokias uppsägningar. Sedan tidigare hade staden en relativt hög arbetslöshet (11 procent) och många långtidsarbetslösa. I första hand är det stadens socialtjänst som hjälper de utsatta. Trots att Rantala säger att tröskeln att ta kontakt med församlingen är låg har problemen ofta redan hopat sig när människor äntligen tar kontakt.

– Det är inte bara ekonomin som är problemet i familjerna, det kan också finnas problem med den mentala hälsan. De tar kontakt först när de fastnat i ett system med snabblån och konsumtionskredit.
Då är det svårt för diakoniarbetarna att veta i vilken ände de ska börja hjälpa.

Rent praktiskt kan församlingen erbjuda ekonomisk krishjälp och se till att de drabbade familjerna har mat på bordet. Man hjälper också med att betala räkningar.

– Människor är förbryllade när inkomsterna minskar men räkningarna finns kvar.

Chockbesked i Nagu
Runt hörnet från kyrkoherdens kansli verkar torgkommersen pågå som vanligt. Men här och där syns människor som står och pratar, kanske med lite allvarligare miner än vanligt. Både Nokias och Salos ledning borde ha bytts ut för länge sedan, säger någon.

– Ja, det finns en viss bitterhet mot Nokia. Nu måste vi grunda nya företag och få användning för de avskedades kunnighet, säger Pauli Vesterinen, som står och säljer blommor vid torget.

Liksom många andra i Salo har Vesterinen också jobbat på Nokia. Han jobbade först 16 år på Saloras fabrik som rörmokare och sedan ett tiotal år på Nokia fram till pensioneringen.

– Visst var beskedet en chock. Min fru ringde och berättade när jag var i Nagu och sålde blommor.

Finns det en framtid för Salo?

– Det måste det finnas, inte kan staden gå i konkurs heller, säger Vesterinen

Hans gamla arbetskamrat Pentti Heikkilä var med om att bygga upp Nokias mobiltelefontillverkning i Salo.

– Den utvecklades snabbt, men snabbt försvann den också.

Höstens hemska sanning
I en båt- och fiskebutik intill finns Kari Järvi. Butiksägaren tänker åtminstone inte ännu byta ut sin Nokiatelefon, utan tycker synd om företaget och speciellt dem som blivit av med sina jobb.

– Salo klarar sig. Själv har jag befarat det här i över tio år. Ingenting varar för evigt.

Diakoniarbetaren Kirsi Rantala förbereder sig på att antalet hjälpsökande kommer att öka vid årsskiftet. Det dröjer en tid innan de som nu avskedades börjar söka hjälp.

– På sommaren när människor har semester märks situationen inte så mycket i familjerna. Men på hösten kommer den hemska sanningen fram.

De som är arbetslösa kan börja undra över meningen med vad de gör. En del börjar söka jobb. En annan del löper risken att bli deprimerade, säger Rantala.