Brandsläckning kunde ingå i läroplanen

Omkring 1 200 bränder rapporterades i Helsingfors i fjol och många av dem startade i hemmet: i köket, i badrummet, i vardagsrummet. Ofta är det någon hushållsmaskin eller elektronisk apparat som fattar eld.
Inte sällan finns det barn hemma när det börjar brinna – i värsta fall utan föräldrar. Lika viktigt för barnen är att veta hur man agerar i skolan eller var helst faran lurar.

Matti Waitinen som är rektor för Helsingfors räddningsskola efterlyser en satsning på barn och unga. Han har doktorerat i ämnet säkerhet i skolan och talar varmt för att införa säkerhetsutbildning som ett läroämne i grundskolan.
– Skolans viktigaste uppgift är att lära ut trygghet och överlevnad till barnen. Att kunna släcka en begynnande eldsvåda eller fly ett brinnande hus kan liknas vid att lära sig simma. Det här handlar om basala kunskaper, säger Waitinen.
– Jag tycker det är oroväckande att sju av tio vuxna i dag inte kan använda de verktyg som behövs för att släcka en mindre brand och att tre av tio skulle råda folk att ta sig ut genom en rökfylld trappuppgång.
Att alla 79 000 elever i Helsingfors kunde få individuell handledning på någon brandstation är ändå inte realistiskt. I stället borde skolorna satsa på preventiva åtgärder och lärarna borde engagera sig, anser Waitinen.
– Men för de flesta lärare är det främmande att ta ansvar för säkerhetsfrågor. Oftast har någon annan tagit det ansvaret: räddningsverket, vaktmästare eller någon på Undervisningsministeriet. Efter den förödande branden i Nådendal hösten 2009 då fem unga dog i en villa konstaterade brandmästaren att tragedin kanske kunnat undvikas om de unga haft tillräckliga färdigheter att reagera rätt; att förstå hur snabbt elden sprider sig och hur farlig röken är och att sätta sig i trygghet.

Femte klassen i Haga lågstadium får en timme av överbrandman Ronald Ahlbergs tid på Haga brandstation för att prova på hur man tämjer en kastrull som spyr eld och hur man använder en brandfilt och en brandsläckare. För som Ahlberg, med 37 års erfarenhet, konstaterar:
– Barnen är små kloka människor och klarar sig mycket bra. Här ger vi dem stegmärken vid olyckor.
– Vi kommer att prioritera utbildningen av barn högre och förstår nu att skolelever är en viktig grupp, lite som i Amerika där man länge satsat på barnen när det gäller brand- och räddningsövningar.

Hagaeleverna radar upp sig i en halvcirkel för en stunds teori innan det blir action.
– Vad är det viktigaste verktyget vi har hemma med tanke på eventuella bränder? frågar Ahlberg.
– Brandvarnare! ropar flera elever.
Rätt svar. Ahlberg berättar att han har brandvarnare i varje rum där hemma och en gång per år, vid julen, brukar han byta batterier. Då vet han att de alltid är funktionsdugliga.
– Hur många har då en brandfilt hemma? undrar Ahlberg.
Många händer sträcks i vädret, men alls inte alla.
– Se till att filten finns på ett ställe som är lätt att komma åt, påminner Ahlberg.
– Och de som inte har en brandfilt ska i dag hälsa mamma och pappa att de genast köper en sådan, säger Anne-Marie Martikainen som är den som lyckats lirka in klassen på den här lektionen.
En ljusglimt när det gäller eldfarliga elektriska apparater kan ändå ses. Inte en enda platt-teve har börjat brinna, enligt Ronald Ahlberg.
– Det handlar om annan teknik jämfört med tjock-teven där bildröret kan explodera och dammet i teven häftigt fattar eld, förklarar han för barnen.
– Och kom ihåg att om tjock-teven börjar brinna ska strömmen bort. Dra alltså ut stickkontakten eller vrid om huvudströmbrytaren.

Nog med teori, dags för praktik.
Barnen delas upp i två grupper. Den ena får släcka en brinnande kastrull genom att lägga på locket, vänta en stund, kolla att elden slocknat – och komma ihåg att knäppa av spisen.
Den andra gruppen ska släcka en brinnande ”människa” genom att lägga en brandfilt över offret och kväsa lågorna.
Sedan hämtar alla en brandsläckare och ställer sig på gården.
– Kolla att tryckmätarens visare är på det gröna området. Håll brandsläckaren på marken lite snett utåt från kroppen. Dra i splinten som ska ha ett helt sigill, till exempel av röd plast, håll i slangen, sikta och tryck ned handtaget på 3–4 meters håll från branden. Sedan går du närmare, uppmanar överbrandman Ahlberg, medan kollegan Lars Olin tänder på en låda mitt på gården.
Eero Tihtonen bränner av sin släckare och ett stort pulvermoln dammar över gården. Ups! Fel släckare. Eero får byta till en vattenfylld.
En efter en får barnen hantera en brandsläckare. Förhoppningsvis behöver de aldrig färdigheten, men – för säkerhetens skull.