En familj, två språk

Leo von Weissenberg är tre och ett halvt år gammal. Från sin mamma hör han bara finska, från pappa enbart svenska. När han började tala var flera ord finska, i dag talar han bara svenska men förstår allt som sägs på hans andra modersmål.

Barnrådgivningen är på finska, men det har inte medfört några problem.
– På treårsgranskningen klarade de av att bedöma att Leo talar bra för sin ålder, trots att han talade svenska, berättar Leos mamma Anna von Weissenberg.

Det är något av en idealsituation om man ser på resultaten av Jenny Lindmans pro gradu-avhandling. Den visar att en ettåring som är tvåspråkig säger och förstår betydligt färre ord än en enspråkigt svensk ettåring. Men tittar man på ordförrådet i bägge språken ser det genast annorlunda ut; tvåspråkiga barn förstår i medeltal nio ord fler än enspråkiga. När det gäller att tala är antalet ord på ett ungefär detsamma.

– Det är viktigt att ta helheten i beaktande, till exempel på rådgivningen eller om barnet går i talterapi. Ett tvåspråkigt barn kan säga ganska mycket mer om man ser till båda språken, säger Jenny Lindman, sedan årsskiftet doktorand i logopedi vid ÅA.
 

Finskan "mammaspråk"

Hemma hos familjen von Weissenberg i Helsingfors går vardagen på två språk. Andreas talar svenska med Leo och Evi medan Anna talar finska. Sinsemellan talar makarna svenska, men om Anna talar till alla tre säger hon det på finska. Hon har själv en tvåspråkig bakgrund, i barndomen talade mamma finska och pappa svenska. Med sina syskon talar Anna finska, medan de två yngsta syskonen talar svenska sinsemellan.

– Finska är mitt "mammaspråk", så det kändes naturligt att använda det i mammarollen.
Vilket som blir Leos och Evis gemensamma språk återstår ännu att se, men föräldrarna tror att det blir svenska, eftersom Leo i dag kommunicerar på svenska.

Lillasyster Evi, ett och ett halvt, säger än så länge mest finska ord, men fler och fler svenska ord är på väg.
– Maito! säger Evi när tröttheten kommer krypande och hon vill ha nappflaskan.
För Anna och Andreas von Weissenberg var det naturligt att ge barnen en tvåspråkig uppväxt. Andreas, som kommer från Pargas, fick inte finskan automatiskt och när han först kom in i arbetslivet var finskan utmanande.
– De som sysslade med till exempel sport och andra aktiviteter kom i kontakt med finskan, annars gjorde man det inte.

Det viktigaste för föräldrarna är att vara konsekventa med vilket språk de använder.
I början försökte Anna översätta till finska om Leo ville läsa en svenskspråkig bok, tills hon insåg att det inte fungerar. I dag läser båda föräldrarna på båda språken för barnen. Men om Anna till exempel läser en Muminbok på svenska och vill förklara något, gör hon det på finska.
 

Stödet viktigast
Enligt Pirkko Rautakoski, akademilektor i logopedi vid ÅA, och också handledare för Lindmans pro gradu-avhandling, finns det inga svartvita regler för hur tvåspråkiga familjer ska gå till väga, utan var och en väljer den väg som passar familjen bäst.
– Det viktigaste är att barnet får stöd på bägge språken.
Enligt Rautakoski är det vanligt att barnet utvecklar en viss vokabulär bara på det ena språket, till exempel terminologi man lär sig i skolan, som inte kommer upp i vardagen.
– Det här är inte ett problem, för barnen lär sig så länge de hör båda språken. Men vi måste vara medvetna om det.
Också barn med någon form av språkstörning anses i dag klara av att ha två språk.
– Men om barnet är tvåspråkigt så att det ena språket är mycket svagt, då är det bättre att satsa mer på det starkare språket.

För Anna och Andreas von Weissenberg dröjer det ännu några år innan de behöver fatta beslut om vilket barnens skolspråk blir.
– Innan jag blev förälder såg jag det som en självklarhet att barnen ska gå i svensk skola, men nu har jag ändrat uppfattning lite, säger Anna von Weissenberg.
Både Anna och Andreas konstaterar att det tydligen går att leva i en väldigt svenskspråkig miljö också i huvudstadsregionen. Därför kunde finsk skola vara ett bra alternativ för Evi och Leo.

– För våra barn kommer svenskan ändå så självklart. Skola kan man kanske gå i på det språk som inte är i dominerande ställning, funderar Andreas.
Om barnen går i svensk skola saknas den finska kulturen och den skulle Anna och Andreas gärna ge sina barn.

– Min mamma tänkte kanske att den finska kulturen kommer gratis, men det gjorde den inte, säger Anna.
Det som vållar huvudbry är om barnens svenska kommer att bli svagare om de går i finsk skola, om ett val alltid görs på bekostnad av det andra språket.
– Om det fanns ett tvåspråkigt alternativ skulle vi helt klart överväga det.