Foto: Richard Nordgren. Med våg och kungsvatten avgör guldspecialisten Petter Nyström hur mycket smyckena är värda, mätt i guldhalt och -vikt. En tjock guldkedja och några vigselringar kan ge över tusenlappen till försäljaren.

Skatter smälts ner i guldivern

Guldpriset bara fortsätter stiga och med det också antalet företag som köper in guld. Glittret lovar ett högt grampris just nu, men granska dina skatter noga innan du säljer. De kan vara värda mera än sin vikt i guld.

Tomt på kontot? Gå igenom arvejuvelerna, beställ hem ett guldkuvert och skicka i väg allting med kontouppgifterna bifogade. Det är lätt att sälja guld, ropar reklamen från guldköparföretagen.

Det här gör guldsmed Jan Roos orolig. En del av hans jobb är att återvinna gamla smycken och han har märkt att många kunder inte har en aning om värdet på det de tror är guldskrot.

– Guldåtervinning i sig är välkommet då utvinningen lämnar ett så stort ekologiskt fotavtryck. Men det får inte gå som under kriget när en stor del av guldskatterna effektivt förstördes.

Det stigande guldpriset har lockat många nya företagare till guldköparbranschen och Roos är rädd att fina skatter riskerar gå till nedsmältning.

– Alla de nya bakom disken kanske inte känner igen ett designsmycke eller något som är kulturhistoriskt värdefullt.

Jouni Kuurne på Museiverket bekräftar att det fortfarande finns kulturhistoriskt värdefulla föremål och smycken hemma i finländarnas byrålådor.

– Absolut, vi stöter ju på dem bland annat genom auktioner.

Kuurne tror ändå att de flesta själva respekterar värdet på sitt guld och silver, eller åtminstone förstår att kontakta rätt instanser för en värdering om de vill sälja.

– Men visst finns risken att människor inte förstår vad de har och bara säljer bort det till grampris.

Bättre reglering önskas

Konsumentverket uppger att de fått in knappt tio anmälningar om guldköparföretag i år. De flesta gäller företagens telefonmarknadsföring. Privatpersoner har också klagat på att något företag låtit bli att berätta att de debiterar för guldkuvertet de skickar hem.

Men guldföretagens verksamhet faller inte under konsumentverkets bevakning eftersom konsumentskyddet gäller privatpersoner som köper något av ett företag, inte tvärtom.

Det vill Jan Nyberg, vd på företaget Kultarahaksi.fi, gärna få en ändring på. Han driver koncernen Goldadams företag också i Sverige där guldmarknaden regleras betydligt hårdare.

– I Norge och Danmark regleras den ännu mer och jag skulle önska att den övervakades också här i Finland. Det är främst i kundens intresse men också i vårt, eftersom branschen överlag skulle få ett bättre rykte om vi slapp de oseriösa konkurrenterna.

Marknaden har många nya och små aktörer och det har förekommit fall där guldförsäljarna inte får pengar på kontot inom utsatt tid, eller där kunder säger sig blivit lurade i vikt- eller gramprisfrågor. En annan risk är att stöldgods säljs.

– Vi köper aldrig någons guld utan att kunna säkerställa identiteten. Och vi väger med certifierade vågar, aldrig i bakrummet utan att kunden ser, säger Nyberg.

Vid postinköp av guld får försäljarna en nätkod så de över webben kan följa med bilder av hur guldet vägs och värderas.

Nyberg tror att företagets guldsmeder har sakkunskap nog att fånga upp sådant som är för värdefullt för att smältas ner.

– Om vi hittar värdefulla föremål kontaktar vi alltid kunden och frågar om de är säkra på att de vill sälja till grampris. En del vill det ändå.

Värde ändrar med tiden

Guld- och silverpriset varierar från dag till dag och försäljningspriset beror också på ädelmetallhalten. Femtio gram guld på 18 karat kan ge över 1 200 euro. En vigselring väger tre–fyra gram.

På Helsingfors pantkontor säger Riku Järviö att folk blir både besvikna och överraskade över värdet på vad de hittar i sina byrålådor. Det händer ofta att folk inte har någon aning om hur värdefullt ett smycke är, men lika ofta att de tror för mycket om det.

– Till exempel släta vigselringar har trots högt känslovärdet inte något högre värde än råvaran i sig, säger Järviö.

Design och tillverkare påverkar värdet. Finska silverskedar av Tähkäserien är värda åtminstone hälften så mycket som Chippendaleserien. Finska designsmycken som Lapponia eller Kalevala går också alltid till värdering i stället för att mätas i vikt, likaså allt som innehåller ädelstenar.

Järviö för fram pantsättning som ett alternativ om man bara har tillfälligt behov av pengar och ännu inte är redo att sälja.

Också Jan Roos uppmanar folk att försöka hålla i både klockor och föremål.

– Modet är så kortsiktigt. Trenden med vintageklockor håller precis på att landa i Finland och bli det hetaste heta. Klockor som man förr fick för några tior på loppmarknader kan nu säljas för flera hundra euro.