Fonderna öppnar för andra än Yle

– Jag skulle uppleva det som mycket märkligt om vi skulle fortsätta med det temporära stödet till Yle nu när deras finansiering fås i skick. Jag är nöjd över att vi gick in och stödde men nu återgår saker och ting till det normala, säger Kaj-Gustaf Bergh, vd för Konstsamfundet.

I fjol och i år bidrar de finlandssvenska fonderna med stöd till Svenska Yle. Meningen var att trygga de svenskspråkiga programmen under en tid av nedskärningar samtidigt som man väntade på besked om den framtida finansieringen av rundradion.

– Vi förhåller oss till Yle på ett annat sätt nu när bolagets ekonomi är tryggad på hygglig nivå, säger i sin tur Leif Jakobsson, direktör för Kulturfonden.

Utöver det temporära stödet har fonderna stött den svenska verksamheten på Yle genom att bidra till inköp av produktioner där Yle står för 40 procent av kostnaderna, Kulturfonden för 40 procent och Konstsamfundet för resterande 20 procent. Det här kommer man att fortsätta med, men med ett förbehåll.

– Det finns ingenting som säger att den som står för den sista 40 procenten alltid måste vara Yle, säger Bergh.

Vem kunde det då vara?

– Det har jag ingen aning om. Jag vill bara framföra att det kan handla om utomstående aktörer, andra än Yle.

Kulturfondens Jakobsson är lite mera konkret. Man vill stödja finlandssvensk journalistik med allt vad det innebär, men inte nödvändigtvis genom Yle.

– På grund av rundradions anställningspolitik har alla inte möjligheten att få jobb. Då måste vi fråga oss hur vi kan understödja de här aktörerna. Hur kan vi hjälpa branschen framåt, den del som finns utanför rundradiobolaget, frågar sig Jakobsson.

Han konstaterar att också Yle antagligen kommer att vara aktuellt som distributionskanal i fortsättningen men att man i allt högre grad undersöker andra möjligheter.

– Det kan handla om nätet och till exempel olika festivaler. Utländska tv-bolag är också intresserade av nordiskt material.

På Kulturfonden och Konstsamfundet är man överens om att Ylefinansieringen i framtiden torde vara tryggad. En annan fråga är förstås hur intäkterna används.

– Jag tycker att Yles situation ser bra ut. Nu handlar det om att få pengarna att gå till det som syns utåt och inte till skrivbordsprodukter.

Inte alla ägg i samma korg

I Yles långsiktiga strategi är det uttalade målet att en större del av produktionen ska bestå av material som producerats av utomstående aktörer. I praktiken betyder det att man kommer att lägga ut mera pengar på att köpa in program, vilket blir fallet redan 2013.

– Det är lite för tidigt att ta ställning till hur programtablån 2013 kommer att se ut. Vi planerar nu det material som produceras på Yle. Nästa steg är sedan att överväga vilka utomstående produktioner vi köper in. Det ska vara klart senast på hösten, säger Mary Gestrin, mediechef och ansvarig för Svenska Yles utgivning.

I och med att fondernas temporära stöd till Svenska Yle tar slut blir det för Yle dyrare än de senaste åren om man vill köpa in material i lika stor utsträckning.

– Beställer vi lika mycket utifrån kommer vi att sätta mera pengar på det. Om det sedan syns i programvolymen beror på hurudana program det handlar om, om de är billiga eller dyrare, säger Gestrin.

Kommer det att vara lättare eller svårare att i framtiden jobba för ett mindre produktionsbolag?

– Det är för tidigt att svara på för Yles del. I kommunikationen med utomstående aktörer är vi på Yle noga med att poängtera att det inte för någon är klokt att fokusera all verksamhet till en enda kund. Om något program inte köps in behöver det inte alltid handla om pengar, det kan också gälla innehåll.