Franska ekonomin en tickande bomb för EU

PARIS

Davy Jeanson älskar sitt jobb bland rabatterna bakom Notre Dame. Men under de senaste åren som trädgårdsmästare tycker han att arbetsbördan blivit närapå ohållbar.

– När någon är sjuk eller pensioneras är det inte sagt att vi får en vikarie. Det jobb som sköttes av fem personer för fem år sedan sköts nu av tre eller färre, säger Jeanson.

På det personliga planet är hans jobb ännu tyngre. Han tillbringar fem timmar på tåget för att ta sig till och från jobbet – varje dag.

– Min fru och våra små barn bor i Boulogne-sur-Mer. Det är billigare att betala 500 euro per månad för tåget än att hyra en övernattningslägenhet i Paris.

Ändå klagar han inte. För åtta år sedan fick han en fast anställning av staden.

– Jag skulle aldrig hitta ett annat fast jobb inom den offentliga sektorn. Den privata sektorn? Aldrig i livet! Vad gör vi med huslånet om jag plötsligt blir arbetslös?

IMF varnar

Davy Jeanson är inte ensam om sina farhågor. En fransk kris skulle vara av en helt annan storlek än de som hittills varit aktuella. Valutafonden IMF varnar för att kreditsvårigheter i eurozonens näst största ekonomi skulle kunna få allvarliga konsekvenser även i andra länder och för eurosamarbetet.

Inför morgondagens val, den första omgången i presidentvalet, har den ekonomiska diskussionen lyst med sin frånvaro. När tidskriften The Economist hävdade att de franska politikerna förvärrar de ekonomiska problemen genom att ignorera dem hakade fransmännen på.

– Den verkliga risken för eurozonen finns inte i Grekland. Jag är övertygad om att epicentret för nästa chock kommer att finnas i Frankrike, säger ekonomen och redaktören Nicolas Baverez i tidskriften Le Point.

Presidentkandidaterna har mest talat om behovet av tillväxt och nya jobb, inte om nedskärningar och åtgärder som utomstående experter anser oundvikliga.

De som med högsta sannolikhet möts i andra omgången, högerns Nicolas Sarkozy och socialisten Fran ç ois Hollande, har i stället krävt en aktivare roll av ECB respektive en revidering av den striktare budgetdisciplinen inom unionen.

Ekonomen Balazs Égert vet vilka utmaningar Frankrike står inför. Hans jobb på OECD:s högkvarter i Paris går uttryckligen ut på att analysera vad som görs och vad som borde göras i den franska ekonomin.

– Landet har haft ett budgetunderskott sedan 1974, det är i sig inget nytt. Men i samband med krisen 2008 ökade skuldsättningen.

Med svaga tillväxtsiffror och hög arbetslöshet blir det svårare att ta sig ur skuldspiralen. Vissa ekonomer tror nu att Frankrike kan bli nästa krisland om marknaden förlorar förtroendet för de ekonomiska reformerna.

Båda presidentkandidaterna lovar att balansera budgeten på några år. Enligt Balazs Égert måste Frankrike göra flera saker för att vända utvecklingen.

– Hellre än att höja skatterna borde utgifterna minskas. På sikt behövs strukturella reformer som minskar statsskulden i relation till bnp.

Den allmänna minimilönen gör också att fransk arbetskraft är betydligt dyrare än tysk arbetskraft. Minimilönen ligger i dag på 9,22 euro per timme. Égert anser att minimilönen borde vara bransch- eller regionbunden men utgår från att få politiker vågar peta i systemet.

I framtiden behöver landet en annan profil på sin arbetskraft, enligt Égert.

– Det behövs fler som kan skapa produkter med större mervärde. Exportindustrin har tappat mark i flera år, men i Frankrikes fall tycks det gå snabbare än väntat. Problemet är att det franska skolsystemet fokuserar på fakta men inte kreativitet. Satsningarna på forskning och utveckling är bara hälften så stora som i Tyskland.

I jämförelse med Tyskland saknar Frankrike små och medelstora exportföretag.

– Storföretagen kan skatteplanera, men de små åläggs höga skatter. Tyska företag behåller de funktioner som har ett högre värde i Tyskland och lägger ut produktion till billigare länder. De franska företagen flyttar allt, säger Égert.

Lyssnar de franska makthavarna på er, Balazs Égert?

– Våra analyser baserar sig på Frankrikes egen statistik. De flesta är medvetna om problemen. Det handlar mer om en politisk fråga.

Många analytiker tror att finansmarknaden kommer att tvinga fram strukturförändringarna. I praktiken sker det genom att pressa upp räntan för franska statslån, precis som i Grekland, Portugal, Italien och Spanien. Hur det scenariot skulle se ut vill Égert inte ta ställning till. Som OECD-ekonom ska man inte förutspå kris och kollaps.

Anders Ekholm, placeringschef på Eufex bank och ekonomie doktor, talar klarspråk.

– Om Frankrikes interna devalvering misslyckas och landet blir tvunget att lämna euron för att genomföra en extern devalvering innebär det samtidigt slutet för euron. Det skulle bland annat betyda massiva kreditförluster för Finland. Frankrikes sak är utan tvekan vår sak.

Kulturhinder

Enligt en tjänsteman på den franska motsvarigheten till statskontoret är de ekonomiska utmaningarna inget som sopas under mattan. Men att skapa tillväxt är inte lätt eftersom franska företagare föredrar att expandera när de egna medlen tilllåter i stället för att göra det på lånta pengar. Dessutom har det blivit svårare att få riskkapital från bankerna.

– Franska underleverantörer utgår oftast från att de producerar för ett företag och försöker därför inte bredda sin kundkrets. De är inte självständiga, säger tjänstemannen som vill vara anonym.

Han upplever att politikerna inte vågar ta tag i de grundläggande frågorna. I stället för att satsa på nya branscher väljer man att stödja dem som håller på att gå under.

– En fransk kris är som kärnkraftsolyckan i Fukushima. När katastrofen slår till stänger man av och försöker släcka bränderna, men man har ingen koll på vad som egentligen händer.