Varannan ung kvinna struntar i papa-provet

Alla kvinnor i åldern 30–60 år ska kallas till screening för cancer i livmoderhalsen. Enligt lag ska kommunerna erbjuda undersökningen vart femte år.

Cellförändringar som kan utvecklas till cancer upptäcks genom ett gynekologiskt cellprov.

Provet är gratis och massundersökningarna har minskat dödligheten i cancerformen markant i Finland. Men ändå är det många som inte deltar i dem. De färskaste riksomfattande uppgifterna är från 2009. De visar att knappt 70 procent av alla kallade kvinnor deltar i screeningen. Då är de äldre kvinnorna klart aktivast, medan drygt varannan av 30-åringarna låter ta provet.

Siffrorna oroar forskningsdirektör Ahti Anttila på Finlands cancerregister, som sammanställer resultaten. Cancer i livmoderhalsen har ökat något bland unga kvinnor.

– Alla har möjlighet att påverka sin egen hälsa. De som inte deltar i sållningarna har en högre risk att utveckla cancer.

Minskar årligen

De regionala skillnaderna i intresset att delta i screeningarna är stort. I Österbotten är det generellt högt, enligt verksamhetsledare Markku Suo­ranta på Österbottens cancerförening kring 78 procent. I huvudstadsregionen och Nyland är det däremot klart sämre.

Sjukvårdsdistriktets laboratorium, Huslab, genomför papa-undersökningarna för i stort sett alla nyländska kommuners räkning, förutom Helsingfors. Färska siffror som Hbl får ta del av visar att bara 40 procent av 30-åringarna låter ta provet. Bland 60-åringarna gör 65 procent det.

Enligt överläkare Tiina Mäki minskar deltagandet varje år.

– Kanske livmoderhalscancer känns avlägset. Man inser inte att den kan utvecklas i en allvarlig riktning.

Aila Pohjanpalo som är förvaltningsöverläkare i Esbo vill uppmuntra speciellt unga kvinnor att delta aktivare.

– Förstadierna till cancer i livmoderhalsen är symtomfria och kan inte upptäckas på annat sätt än genom papa-prov. Då man behandlar förstadierna är resultaten bäst. Har man symtom är sjukdomen redan mycket längre utvecklad.

Provet kan enligt henne också tas under en del av graviditeten, vilket många inte känner till.

Eget ansvar

Enligt Tiina Mäki planerar man att i Nyland undersöka trenden med allt lägre deltagande. En orsak kan enligt Aila Pohjanpalo vara att det speciellt i huvudstadsregionen finns många privata läkarstationer. I samband med ett gynekologbesök är det inte ovanligt att också ett papa-prov tas.

Jukka Pellinen, förvaltningsöverläkare i Helsingfors med en sållningsprocent på 65, uppmanar kvinnor att trots privata prov delta i de allmänna screeningarna.

– De är organiserade, registrerade och standardiserade.

Han får medhåll av Ahti Anttila på cancerregistret.

– Går man oregelbundet lite här och där kan det hända att kvaliteten inte är optimal och att något i kedjan bryts, säger Anttila.

Det kan till exempel brista i uppföljningen. Man behöver ibland kallas på noggrannare undersökning eller så handlar det om cellförändringar som gärna ska följas upp med tätare intervaller. En snabb rundfrågning bland 30–40-åriga kvinnor i huvudstadsregionen visar att flera låter ta cellprovet privat, men inte heller massundersökningarna är främmande.

En 40-årig kvinna säger att hennes gynekolog tar provet vartannat år. Hon deltar också i de kommunala sållningarna, men har inte enbart positiva upplevelser. Ibland känns det som löpande band.

– Det är delikata situationer som måste skötas varsamt.

Det känns ändå självklart att ta proven.

– Jag tycker att det finns så många sjukdomar som kvinnor i åldern 30–50 år drabbas av att man själv ska ta ansvar för hälsan.

Ahti Anttila ser inte enbart fördelar med täta provtagningar eller prov som tas på kvinnor under 25 år. Det finns en risk för att man behandlar förstadier som kan läkas av sig själva. Cancern utvecklas långsamt och därför är årliga prov vanligen inte nödvändiga.

Också Tiina Mäki på Huslab uppmuntrar alla att delta i sållningarna för att informationen då hålls samlad, men säger att en privat gynekolog kan ha flera orsaker till provtagningen.

– Det är ändå bättre än ingenting att man över huvud taget tar ett papa-prov. Mest oroar mig en nonchalans att man inte gör det någonstans alls.