Partierna stod i centrum

Det var inga problem för författarna att hitta en titel till boken om riksdagsvalet 2011, Förändringsval. Aldrig tidigare i ett val efter krigen har ett parti gått lika mycket framåt som Sannfinländarna gjorde. På samma sätt var det första gången i ett efterkrigstida val som ett parti backade lika mycket som Centern gjorde.

Sannfinländarna ökade sitt väljarstöd med 15 procentenheter. Av dem var få nya väljare, de flesta hoppade över från andra partier; främst SDP, Centern och Samlingspartiet, visar den färska undersökningen. Centerns brakförlust kastade partiet från statsministerparti till opposition.

Hopp om förändring

Bland Sannfinländarnas nya väljare var ett stagnerat partisystem och ett hopp om förändring den största orsaken till att välja just det partiet. Också EU-skepsis och en invandrarkritisk inställning nämns som viktiga faktorer, men de facto är det de gamla väljarna som är mest invandrarkritiska. Intressant är också att Sannfinländarna tog hem röster i hela landet, förutom i de starkt finlandssvenska kustområdena.
Sannfinländarnas nya väljare kom främst från andra partier. Den nästa största gruppen var tidigare soffliggare och den minsta, mellan 10 och 15 procent, hade röstat på Sannfinländarna också i tidigare val.

Fokus på parti

Ett trendbrott i valet 2011 var att det blev allt mer particentrerat. Tidigare har kandidaternas betydelse ökat, nu var partiet plötsligt viktigare. Det är delvis Sannfinländarnas anhängare som står för förändringen; de anger partiet som det viktigaste.

– Sannfinländarna lyckades mobilisera folket med budskapet att röstar du på en sannfinländare i din egen valkrets kan du ge Timo Soini din röst. Han ses ofta som samma sak som partiet, säger Lauri Karvonen, professor i statsvetenskap vid Åbo Akademi.

Att Sannfinländarna lyckades med det konststycket kan ses som en lika stor framgång som själva valresultatet.

Valdeltagandet i våras steg med 2,7 procentenheter från riksdagsvalet 2007. Valdeltagandet steg extra mycket bland männen.

– Också det handlar mycket om Sannfinländarnas framgång, säger forskaren Hanna Wass, docent i allmän statslära vid Helsingfors universitet.

Wass berättar att man i Helsingfors kunnat utläsa speciellt en grupp där valdeltagandet steg; män i åldern 35 till 44 år. I valet 2003 steg valdeltagandet speciellt bland män i åldern 25-28 år, de som då fann sin egen kandidat i Tony Halme. Man tror alltså att det är samma grupp som röstade på Halme som nu har drivits till valurnorna av Sannfinländarnas frammarsch.

Inget webbval

Inför riksdagsvalet betonade man webben stenhårt och på sina håll sades det till och med att valet kommer att avgöras i de sociala medierna. Så gick det inte. De sociala medierna hade väldigt liten inverkan på väljarnas beslut.

– Vi upplever en deja vu. 2003 skulle vara det första verkliga webbvalet och 2007 antogs bli det stora Youtubevalet, säger Kim Strandberg, forskardoktor i statskunskap vid Åbo Akademis enhet i Vasa.

Riksdagsvalet 2011 var det första valet där kandidaterna i bred skala använde sig av Facebook.

När det gäller webben är det bara två saker som väljarna anser har samma betydelse som vissa tradtitonella kanaler; nämligen valnyheterna och kandidattesten.