Inflationen tär på besparingarna

Sampo Banks ledande rådgivare Lauri Uotila är inte förvånad över att inflationen var över 3 procent i februari.

– Det beror delvis på de indirekta skatterna på bland annat tobak, alkohol och prenumerationer.

Enligt Sampos prognos kommer inflationen för hela året att ligga knappt under 3 procent.

– Nästa år räknar vi med 2,3 procent men det förutsätter att oljekonflikten inte tillspetsas och att oljepriset går ner. Men det är svårt att se längre än ett år framåt.

När det gäller räntenivån är det betydligt lättare, enligt honom.

– Ett av de säkraste framtidsscenarierna är att Euribor kommer att ligga på en väldigt låg nivå både i år och nästa år, kanske i många, många år framöver.

För dem som tar och har bostadslån är det positivt. Sampo tror att realräntan, den riktiga avkastningen som fås när man tar den nominella räntan minus inflationen, är negativ åtminstone i år och nästa år.

De flesta nya låntagare verkar tro att de låga räntorna har kommit för att stanna, enligt Nordeas privatekonom Anu Numminen.

– Under 4 procent av de nya lånen i januari är bundna till en fast ränta, medan var femte väljer 3 månaders Euribor. Folk tycks inte tänka på att de fasta räntorna också är billigare nu, säger Numminen som anser att en ränta på 3 procent de kommande tio åren är en bra deal.

Som på 1970-talet

Enligt Statistikcentralens inflationsexpert Ilkka Lehtinen befinner vi oss nu i samma situation som på 1970-talet.

– Räntan på nya lån ligger vid 2 procent. Det är inte bankvärldens avsikt, räntan borde vara högre än inflationen. Men penningpolitiken har varit huller om buller länge och ECB fortsätter att pumpa in billiga pengar.

Även om de senaste prognoserna har lovat en aningen ljusare framtid för den finländska ekonomin utgår Lehtinen från att räntenivån kommer att vara låg i flera år framöver.

– Några snabba förändringar för Sydeuropa är inte i sikte, det skulle i så fall behövas mirakel.

När kan vi vänta att realräntan är positiv på nytt, Ilkka Lehtinen?
– Svårt att säga. Under 1970-talet tog det nästan ett årtionde.

Vad innebär det här för konsumenterna?
– För bostadsköpare är det ett ypperligt läge. Bostäderna har blivit dyrare men de är inte överprissatta. På 1970-talet var skillnaden mellan inflationen och räntorna större, men då var man tvungen att spara ihop en tredjedel av bostadens pris innan man fick banklån. Inflationen åt därför också upp besparingarna.

Svårt att spara säkert

Också i dag förlorar pengar på banken i värde. Enligt Lauri Uotila har depositionerna inte gett någon verklig avkastning på ungefär ett och ett halvt år. I dag kan man på sin höjd få 2 procent i ränta, minus skatt, på en tidsbunden insättning. Före finanskrisen 2008 kunde man få en ränta på närmare 5 procent samtidigt som inflationen var låg.

– Så höga räntor ligger inte inom synhåll när man tittar framåt. Det här är en oundviklig konsekvens av att ECB anser att det är viktigare att främja sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten än att värna om folks besparingar, säger Uotila.

Ändå växer finländarnas insättningar hela tiden.

– Många är passiva. Men de som sparar för att köpa bostad har egentligen inget annat val. Osäkerhetsfaktorerna är fortfarande många.

Vad ska man göra om man inte vill se förmögenheten naggas i kanterna men inte vågar satsa i akter och fonder, Lauri Uotila?
– Den bistra sanningen är att det inte finns några säkra placeringar som ger en avkastning på 5 procent. Om man köper en placeringsbostad nu ska man inte vänta sig någon värdestegring. Men om man är säker på att få höga hyresintäkter är det ett alternativ.

Enligt bostadsmäklarna finns det en uppdämd efterfrågan på bostadsmarknaden. Är det risk för att priserna skjuter i höjden om ekonomin visar positiva tecken?
– På sikt är det möjligt. Men om bnp växer med 2 procent finns det ingen risk för att marknaden blir överhettad.

Matti Inha, vd på Hypoteksföreningen, tror inte på några snabba förändringar på bostadsmarknaden.

– Bostadspriserna kan stiga nominellt. Men när man räknar med inflationen blir det plus minus noll. Under krisen 2008–09 föll priserna i huvudstadsregionen med 5–10 procent, det är inte uteslutet nu heller. Inflationen är alldeles för hög, och sjunker knappast om regeringen kommer med nya avgifter och skatter.