Hovrätten behandlar sinnesundersökningen på Ior Bocks mördare

Helsingfors hovrätt försöker denna vecka få klarhet om mannen som knivhögg mytologen Ior Bock till döds förstod vad han gjorde. Målet behandlas bakom stängda dörrar eftersom det i huvudsak handlar om utvärdering av den sinnesundersökning som utförts på mannen.

 

Helsingfors tingsrätt befann i augusti i fjol mannen skyldig till dråp. Han dömdes dock inte till fängelse eftersom han enligt sinnesundersökningen var otillräknelig då han begick brottet.


Sinnesundersökningen pågick i månader. Rättspsykiatrikerna som utförde den ansåg att mannen som begick gärningen hade återställts sedan dess och inte är i behov av tvångsvård. Därför försattes han på fri fot av tingsrätten. Sedan utvisades han till Indien.


På måndagen kom mannen tillbaka till Finland och rättsbehandlingen kunde inledas planenligt.


Mannen erkände i tingsrätten knivhuggningen och sade att han ångrade gärningen. Han var Bocks personlige assistent när han i oktober 2010 tog livet av Bock i dennes hem i Munsknäs i Helsingfors.


Den åtalades advokat Olli Etelämäki säger att hans huvudman anser att tingsrättens avgörande var korrekt.


–Min huvudman anser att sinnesundersökningen utfördes väl och omsorgsfullt och att slutsatserna var korrekta.


Bock blev en kändis i Finland redan under sin tid som guide på Sveaborg. Han är också känd för utgrävningarna av vad som antogs vara Lemminkäinens tempel i Sibbo på 1980- och 1990-talen.

Ovanligt mål

Dan Frände, professor i straff- och processrätt vid Helsingfors universitet, säger att domstolen har rätt liten handlingsfrihet då den tar ställning till sinnesundersökningen.


–Det vore rätt farligt om jurister börjar bedöma psykiatrikers arbete. Om det i sinnesundersökningen klart sägs att han var otillräknelig då han begick gärningen, är det rätt svårt att komma till ett annat resultat. Det är ändå möjligt, eftersom domstolen har fria händer.


Frände säger att det är fråga om en mycket ovanligt rättegång. Det ovanliga ligger i att rättspsykiatrikerna ansåg att den åtalade var sjuk vid gärningsögonblicket men tillfrisknade kort efteråt. Enligt rättspsykiatrikerna var också själva fallet mycket ovanligt.