Ett sista farväl till marken

Strax efter tio på morgonen ringlar sig kön lång utanför Finlands Banks kundbetjäning i Kronohagen. Ossi Ojanen från Lahtis har köat i över en halv timme i snöovädret för att växla sina gamla mark, som han tror ger honom 150 euro. Han känner inte direkt vemod över att lämna ifrån sig sina sista mark.

– Men nog skulle jag snabbt ta tillbaka marken om det gick. Jag tänker fortfarande i mark. Det skulle vara lätt att förverkliga på individnivå, men svårare på en samhällelig nivå, säger Ojanen.

Matti Kuula har efter en god tids väntan lyckats ta sig nästan ända fram till kassan med sina 900 mark som sonsonen samlat längs med åren.

– Nu måste de växlas så att han får sina fickpengar tillbaka. Det känns inte alls vemodigt att säga adjö till marken. Det vore behändigt om vi hade euro i hela Norden. Då skulle man slippa behöva växla pengar varje gång man reser.

De flesta lämnar glatt ifrån sig marken, men visst finns här också de som drömmer om att få tillbaka vår tidigare valuta när euron är i kris.

– Förstås! Euron är bara skit, säger en medelålders man som vill vara anonym.

Sibelius växlas in

Finlands Bank rekommenderar att man i första hand löser in den gamla valutan på det egna bankkontoret. Den senaste veckan har det varit rusning på Finlands Bank. Den gamla hundramarkssedeln med Sibelius hör till det vanligaste som folk lämnar in.

– Vi växlar allt som kommer in till euro, men det finns också en möjlighet att ge sina gamla mark till välgörande ändamål. Krigsveteranerna har till exempel en insamling i Andelsbankens kontor, säger Kenneth Sainio, ledande rådgivare vid betalningsmedelsavdelningen på Finlands Bank.

De flesta banker tar emot sedlar av vår gamla valuta. Mynten tas emot av Finlands Bank och specialaffärer. S-Banken i Prisma-butikerna, Sokos-varuhusen och valutaväxlaren Forex tar också emot både sedlar och mynt. Dessutom hinner man ännu i dag skicka sina gamla mark per post till Finlands Bank, som betalar in summan i euro på avsändarens konto.

Totalt saknas alltså fortfarande 1,66 miljarder mark, vilket är ungefär 280 miljoner euro. Delar man summan på 1,6 miljarder mark blir det ungefär 315 mark per varje finländare.

– Vi räknar med att få in 10–20 miljoner mark, eller 2–3 miljoner euro i februari, säger Sainio.

Efter att pengarna samlats in granskar Finlands Bank dem och bränner sedlarna. Mynten, som banken köper till nominellt värde, säljer den vidare till Finansministeriet.

Händer det att folk som bor längre borta är så lata att de hellre slänger bort sina småmynt?
– Det kan nog hända. En del som bor längre borta kanske väljer att ha marken hemma som minne. Vi har funderat mycket över var de här 1,6 miljarderna i mark kan finnas. En del har väl förstörts under årens lopp, en del har kanske förts utomlands med turister, och en stor del av mynten och sedlarna kan finnas hos samlare. Resten finns väl i skrin och lådor hemma hos folk.

Värd tusentals euro – eller 16,80

Det kan också löna sig att lösa in en del sällsynta exemplar via samlare. Det här gäller speciellt sedlar med högt samlarvärde – ju äldre sedel desto värdefullare. Holmastos Mynthandel på Alexandersgatan har haft många kunder de senaste veckorna.

– Otroligt många! Vissa dagar har kön ringlat sig ända ut på gatan. Ofta kommer folk hit bara för att kolla om marken har ett samlarvärde. Ändå är det bara en liten procent som har det, säger Sebastian von Schantz.

Han lyfter fram en sedel på 5 000 mark. Efter valutareformen 1963 föll två nollor bort och dess värde blev 50 mark.

– Du får 8,40 euro om du växlar den på banken, men dess samlarvärde är 200–300 euro, beroende på skicket. En 100 marks sedel som har en stjärna före serienumret är värd tusentals euro, medan banken ger 16,80 euro för den.

Holmastos Mynthandel tar också gärna emot silver- och guldmynt. De kan vara värda mycket mer än du tror.

– En dam kom hit och berättade att hon lämnat in 1000-marks guldmynt på Finlands Bank, som betalade det nominella värdet på 168 euro per mynt. När hon fick höra att vi hade gett henne 200–300 euro per guldmynt gick hon till Finlands Bank och krävde att få sina guldmynt tillbaka. Det fick hon.