Tullkemist Arto Mustonen utför tester på leksaker. Foto: Catrin Svenfors

"Intyg behöver inte betyda något"

För att veta om en leksak är säker gäller det numera att lita på branschen. Övervakarna gör bara enstaka nedslag.

Vid årsskiftet fick vi en ny leksakslag. Tillverkaren ska testa och dokumentera säkerheten innan leksaken släpps ut på marknaden. Varje leksak ska ha uppgifter som gör att den kan spåras: modellnummer, serienummer, partinummer, namn och adress.

Bokstäverna CE ska finnas med som ett bevis på att alla krav uppfylls.

Men hur mycket det berättar om leksakerna som finns ute i butikerna är svårt att säga. I fjol återkallades ett tjugotal leksaker, enligt produktsäkerhetschef Anna Pukander på säkerhets- och kemikalieverket Tukes.

– Det finns 30 000 produkter inom kategorin, varav hälften byts ut varje år. Myndigheterna har ingen chans att övervaka allt. Det finns bristfälliga, sannolikt även farliga leksaker i butikerna. Men andelen säkra leksaker är garanterat större.

Tukes får in anmälningar om misstänkta brister från importörer, försäljare och konsumenter. Dessutom gör myndigheten egna stickprov och väljer ut speciella produkter, till exempel leksakerna i påskägg, som granskas noggrannare.

Hur känner man igen en säker leksak, Anna Pukander?

– Som konsument kan man inte dra speciellt långtgående slutsatser. Det är bra att kontrollera att det finns uppgifter om produkten på svenska och på finska.

Vad betyder lagändringen för konsumenterna?

– Det är för tidigt att säga. Ansvaret ökar hos aktörerna på marknaden.

Få låter testa

Företaget SGS som testar, inspekterar och certifierar olika produkter är i princip det enda inhemska alternativet för en leksaksimportör som själv vill kontrollera att produkterna uppfyller säkerhetskraven.

Projektkoordinator Merja Portaankorva väntade sig att lagändringen skulle medföra fler uppdrag.

– Så småningom börjar vi märka en liten ökning, men den är betydligt mindre än vi trodde. De finländska importörerna tycks lita på de tester som görs i Kina.

Kan man lita på de kinesiska testerna, Merja Portaankorva?

– Testerna i sig kan man lita på. Men det är svårt att tolka dem, att förstå om en produkt har godkänts eller inte.

Bland de produkter som återkallades i fjol hade flera alltför höga halter av mjukgörande ftalater. Dem kan inte ens en expert ana sig till utan laboratorieanalys. Därför köper Portaankorva själv bara leksaker som är tillverkade i Finland.

Tullen stoppar

För myndigheterna är det lättare att hitta suspekta produkter när de passerat landets gränser än när de nått våra butikshyllor. I fjol testades 607 leksaker i tullaboratoriet i Esbo.

Laboratoriechef Janne Nieminen och sektorchef Leena Partanen tycker att idén med den nya lagen är god. Problemet är att en stor del av de leksaker de underkänner har alla papper i ordning. Det har gjort testarna cyniska till alla intyg.

– Den ursprungliga produkten kanske uppfyllde standarden. Men de industriellt tillverkade produkterna kan vara något helt annat, och olika partier av samma produkt behöver inte stämma överens med varandra, säger Partanen.

Av de leksaker som testades i fjol underkändes mer än en femtedel. Den höga andelen beror på att det oftast finns en misstanke om brister när produkter hamnar i tullaboratoriet. Enligt Partanen är det en stor skillnad mellan professionella inköpare och folk som kommer över en container med leksaker när de är på resa i Thailand och tänker att det kan vara en bra affär.

– Jag har ofta undrat över hur det är möjligt att vem som helst kan importera, sälja och ta ansvar för produkter. Det borde åtminstone krävas motsvarigheten till ett körkort för det, säger Nieminen.