"Garnisonernas …antal ett sidospår"

– Den effektivaste modellen består av en reserv på 250 000 man, säger försvarsmaktens operationschef Mika Peltonen.
På ett seminarium ordnat av Försvarsgillenas förbund berättar han hur försvarsmakten har gått igenom olika alternativ för hur morgondagens försvar ska se ut. Slutsatsen är att en apparat med 100 000 färre stridsdugliga reservister än i dag är mest ändamålsenligt och kostnadseffektivt för Finland.

Jussi Niinistö (Sannf) som är ordförande i försvarsutskottet sparar inte på krutet.
– Den här storleken på reserven räcker inte för att utgöra ett trovärdigt försvar eller för att skrämma en eventuell fiende. Med en reserv på 350 000 man signalerar vi däremot att det inte lönar sig att anfalla oss.

Han ger inte mycket för regeringens sparkrav på försvarsmakten.
– Vi behöver ett trovärdigt försvar som inte bara grundar sig på vilja. I klarspråk betyder det mera pengar till försvarsmakten.
Niinistö är rädd för att försvarsreformen kommer att leda till att Finland tar efter Sveriges försvarsmodell.
– Det oroar även svenskarna, de ser nämligen oss som en buffertzon.

Vägskäl för samarbete
Riksdagsman Ilkka Kanerva (Saml) som representerar regeringspartierna på seminariet menar att vi småningom kommer till ett vägskäl där vi måste bestämma oss för om Finland ska organisera sitt försvar ensamt eller inte.
– Ska Finlands försvar fungera helt självständigt eller satsa på ett större internationellt samarbete? En lösning kan innehålla element av båda dessa ytterligheter men vi borde småningom besluta oss för vilken som är Finlands väg.
Själv förespråkar han ett mera utbrett internationellt samarbete, men säger inte att det behöver inkludera militäralliansen Nato.
Jussi Niinistö anklagar ändå regeringen för att gå blint mot Nato.
– Handlar det om ett trauma från det kalla kriget? Så verkar det. Man beundrar ”Coca-Cola-landets” armé alltför mycket.

Kanerva vill befria diskussionen om försvarsreformen från regionpolitik.

Han ger en bild av att man varken inom arbetsgruppen som förbereder reformen eller inom hans parti tillåter diskussioner med regionpolitiska förtecken.
– Frågan om ”vår garnison” finns kvar eller inte efter reformen är ett sidospår som vi inte får fastna i. Garnisonernas placeringsort eller deras antal är inte faktorer som avgör Finlands försvarsförmåga. Mycket viktigare är exempelvis truppernas försvarsförmåga, deras resurser, utbildning och potential.

Hoppas Dragsvik finns kvar
Lasse Heinonen och Tauno Henriksson från föreningen Borgånejdens fredsbevarare är inte särskilt muntra över den förestående omstruktureringen.
– Det känns som att vi närmar oss Sveriges modell och en yrkesarmé. Men det är förstås pengabrist som är grundproblemet, säger Heinonen.
Tauno Henriksson efterlyser en rörelse som kunde motivera unga inför sin militärtjänstgöring. Det kunde lösa problemet med att så många avbryter tjänstgöringen och samtidigt höja försvarsförmågan.
Att den finlandssvenska garnisonen i Dragsvik skulle läggas ner vill de inte höra talas om.
– Om Dragsvik slås ihop med en finsk garnison kommer det mesta att börja gå på finska, säger Heinonen.
Han tycker att Dragsvik i stället kunde få fler uppgifter.
– I Dragsvik kunde man sköta någon form av internationella uppgifter, finlandssvenskarna brukar ju vara bra på engelska.

Försvaret ska
kosta mindre
• Försvaret planerar som bäst en omfattande strukturreform, vars ramar styrs av regeringen.
• Försvaret ska moderniseras samtidigt som omfattande besparingar måste göras.
• Reserven minskas så att den består av omkring 250 000 man i stället för dagens 350 000.
• Flera garnisoner kommer troligtvis att läggas ner. Dragsvik kan vara en av dem.
• Den 7 februari kommer rege­ringen förmodligen att presentera innehållet i försvarsreformen.