”Gud – så tråkiga affischer”

Åke Finne, lektor i marknadsföringvid Hanken, Svenska handelshögskolan, är besviken. Han hade väntat sig mer av årets valaffischer. Inne på samma linje är Christian Grönroos, professor i marknadsföring.

– De är traditionella, konventionella och tråkiga. Vill man vara elak kan man säga att det är ganska sorgligt.

Den enda som satsar på något nytt i år är Eva Biaudet (SFP). Planschen pryds av QR-streckkoder vilket innebär att den som har Quick Response-applikationen installerad på sin smarttelefon kommer åt att läsa bland annat Biaudets cv. På det sättet har man fått in sex affischer i en. Biaudet får en eloge för att våga pröva på något nytt. Men, det finns några krux som kan fälla en god idé. För det första ska man äga en smarttelefon, för det andra känna till tekniken. Och det är mycket möjligt att det helt enkelt är för tidigt.

– Det är ett intressant experiment och hon för in något nytt. Men de flesta vet nog inte ens vad Quick Response är och ser bara att det finns något konstigt i bakgrunden på affischen, säger Åke Finne.

Inga sociala medier

Förutom Biaudets försök att utnyttja modern teknik känns affischerna rätt mossiga. Pekka Haavisto är den enda som har en länk till sin Facebook-sida på affischen, trots att kandidaterna ivrigt för kampanj via sociala medier. Inte en enda marknadsför Youtube eller Twitter. Att Twitter saknas helt i affischerna är enligt Finne och Grönroos speciellt överraskande med tanke på hur mycket man talade om Twitters enorma genomslagskraft efter att Obama vunnit presidentvalet i USA.

Kampanjforskaren Tom Carlson, docent i statsvetenskap vid Åbo Akademi, poängterar personfokuseringen i finländska presidentval. I fem av affischerna syns ingen partilogo alls.

– De vill inte framstå som partiets kandidat.

Blått i sju fall av åtta

Så färgerna. På sju affischer av åtta ser man blått i någon form. Kanske lite överraskande är det Sannfinländaren Timo Soini som slopar det fosterländskt blå till förmån för en skrikande gul affisch och i stället kompenserar med det finska vapnet.

– Affischerna är fosterländska, men kandidaterna ska inte sälja presidentskapet utan sig själva, säger Finne.

Hälften av kandidaterna satsar på väldigt formell klädsel: Sari Essayah, Sauli Niinistö, Pekka Haavisto och Paavo Väyrynen.

– Men det är bara kvinnorna som visar tänderna, säger Carlson.

Grå Haavisto

Marknadsföringsproffsen Finne och Grönroos är mest förvånade över Pekka Haavistos affisch. I grå kostym mot grå bakgrund säger han sig vilja vara ”rikets medlare”. Enligt Grönroos kunde man lätt tro att Haavisto är Samlingspartiets kandidat, medan Arhinmäki kammar hem poängen som en avslappnad ”grön” kandidat. Och det är just Arhinmäki som tillsammans med Paavo Lipponen kammar hem poängen för sina affischer. De utmärker sig åtminstone lite i mängden.

– De andra låtsas vara president, men Arhinmäki ser ut som Arhinmäki.

Med finurlig min tittar Arhinmäki fram från affischen iklädd rutig skjorta och blå kavaj. I affischen har han valt att föra fram frihet, jämställdhet och hållbar utveckling.

Paavo Lipponen får å sin sida en eloge för de suddiga bilderna i bakgrunden på affischen, som enligt Finne har ”lite mer stil än de andra”. Också Lipponens budskap går hem.

– Sloganen ”Mod, Finland!” passar bra i tiden.

Också Tom Carlson lyfter fram Lipponens och Arhinmäkis affischer, de är nämligen de enda där man tar fasta på politiska sakfrågor.

De övriga sloganerna ger inte väljaren speciellt mycket. Om reklambyrån bakom Sari Essayahs ”Steget före” försöker anspela på 90-talets gångarkarriär känns den nog hopplöst förlegad i presidentvalet 2012.

Åke Finne suckar när han funderar vad han ska säga kollegerna när man diskuterar presidentvalet.

– Det finns inget som etsade in sig i minnet. Förutom tekniken i Biaudets affisch, den är värd ett omnämnande.