”Jag gömde …datorn varje kväll”

Efter det vitryska presidentvalet och de påföljande protesterna i december i fjol, tog journalisten Ales Herasimenka till vana att varje kväll leta efter ett gömställe för sin bärbara dator.

– Skulle hemliga polisen hämta mig skulle de åtminstone inte få mitt material, säger han.

Trots att flera av hans vänner fanns bland de tusentals som greps lämnades dock Herasimenka i fred. I dag fortsätter han med sitt jobb som reporter på nätverket Generation.BY, som producerar regimkritiska nyheter på webben. Nätverket skriver på vitryska, trots att vitryskan ses som revolutionär av den ryskspråkiga regimen.

Studentrörelser förbjuds
Finlands pressfrihet och studentrörelser är en utopi i Vitryssland, säger Herasimenka. Studentrörelser är förbjudna, och den sista studenttidningen stängdes för fem år sedan. Han konstaterar roat att de finländska studenterna antagligen ser de friheterna som självklara, eftersom medelåldern hos seminariedeltagarna är långt över studieåldern.

– I Vitryssland är studenter särskilt utsatta eftersom de ofta avstängs från sina studieplatser om de deltar i protester, säger Herasimenka som själv slutfört sina studier vid ett vitryskt exiluniversitet i Vilnius.

Herasimenka vågar inte heller hoppas på att regimkritiska unga ska mobilisera sig via till exempel sociala medier. Efter fjolårets valfusk användes sociala medier för att sprida ordet om fredliga protester.

Slagord är förbjuda, så folk protesterade genom att gå ut på gatorna och rytmiskt klappa i händerna en gång i veckan.

– Men det ledde naturligtvis till förbud mot att över huvud taget samlas, säger han.

På Europaparlamentariker Calle Haglunds fråga om studentrörelserna fortfarande måste gömma sig svarar Herasimenka ja.

– Självständiga medier och rörelser får byta verksamhetsplats varannan månad för att undgå att hittas av hemliga polisen, säger han.

Biståndsminister Heidi Hautala som också medverkade i seminariet uttryckte sin respekt för studentaktivismens uppfinningsrikedom i Vitryssland, och framhävde att graden av yttrandefrihet i ett land är en bra indikator på hur övriga mänskliga rättigheter efterföljs. Hon efterlyste också större mod hos finska politiker att tala klarspråk om mänskliga rättigheter och att göra tydligare ställningstaganden.