Ett delat land söker sin väg

– Vi flydde hals över huvud, det enda vi hade var kläderna på kroppen. När vi återvände fanns ingenting kvar. Allt var nedbränt.

Erkin Bajnazarov har egentligen ingen lust att tala om de förfärliga julidagarna 2010 i hans hemstad Osj. Han är skådespelare, teaterregissör och journalist, van vid att röra sig över språk- och kulturgränser. Det som skedde i fjol är ett trauma för honom, inte bara för att hans hus brändes ner eftersom han och hans familj är uzbeker. Utan också för att han egentligen anser att det inte finns några större problem mellan grupperna.

– Jag har många kirgiziska arbetskamrater, jag talar och skriver kirgiziska. Vi har samma muslimska religion, vi går på varandras bröllop och begravningar. De som gjorde det här var banditer, inte vanliga kirgizer.

Nybyggt hus

Tillsammans med sin fru Sjirmanai Bajnazarova visar Erkin oss stolt runt i sitt nya hus, som byggs på ruinerna av det gamla, nedbrända. Väggarna står redan upprätt. Om några dagar ska taket läggas.

Vi befinner oss i de gamla uzbekiska kvarteren i nordöstra delen av Osj. Husen är byggda tätt, tätt intill varandra, gränderna är trånga och vindlande. I vartannat hörn ligger ett litet bageri, en tesalong, en enkel restaurang där man kan beställa samsa, det vill säga färska piroger fyllda med kött och pumpa.

Innergårdarna pryds av ranka bågformade ställningar och glesa spjältak som bär upp slingrande vindruvsrankor.

Ingen skulle tro att de här kvarteren var fullständigt nedbrända och förstörda så sent som i fjol somras. I juli 2010 anföll en kirgizisk mobb uzbekiska hus, brände, plundrade och våldtog. Över fyrahundra människor dog. Också kirgizer fick sina hem förstörda.

Alla kandidater kirgizer

I presidentvalet ställer ett tjugotal kandidater upp. Inte en enda är uzbekisk eller ryskspråkig. Det är en oskriven lag i Kirgizistan att den politiska makten tillhör kirgizerna.

En av de få kandidater i presidentvalet som öppet talar för till exempel den ryskspråkiga befolkningens rättigheter är Kubanytjbek Isabekov, som leder partiet Folkfronten.

– Mitt absolut viktigaste mål är att ena landet. Vi klarar inte en tredje revolution, då blir det inbördeskrig. Skulle det uppstå nya oroligheter i Osj är risken stor att Uzbekistan med sin mäktiga armé intervenerar, säger Isabekov.

Ett delat land

Skiljelinjerna i Kirgizistan är både etniska och geografiska. Den södra delen som gränsar mot Uzbekistan är en del av det bördiga Ferghanaområdet där befolkningen lever på jordbruk och kirgizer och uzbeker bor blandat. I det bergiga norra Kirgizistan har kirgizerna genom sekler levt sitt traditionella nomadliv och är fortfarande i klar majoritet.

I huvudstaden Bisjkek används ryskan parallellt med kirgiziskan. Den urbana intelligentsians språk har förblivit ryska.

Det nationalistiska partiet Ata-zjurt vill att kirgizerna officiellt ska utses till den statsbärande nationen och ryskan avskaffas som officiellt språk. Detta skulle göra livet betydligt svårare inte bara för den ryskspråkiga befolkningen, utan även för de andra minoriteterna som i allmänhet inte talar kirgiziska utan använder ryskan som lingua franca.

– De vill bygga en etnokrati. Alla ska samlas kring den kirgiziska nationen. Det är ett arkaiskt och ytterst odemokratiskt tänkesätt, säger Zainidin Kurmanov, docent i historia och före detta parlamentariker.

I dag är det norra Kirgizistan som innehar makten. Både avgående president Roza Otumbajeva och premiärminister Almazbek Atambajev, som ställer upp i valet, är uppvuxna i norr. Nu utmanas de av de södra klanerna med nationalisterna Kamtjibek Tasjiev och Adachan Madumarov i spetsen.

Atambajev har ett litet men inte avgörande försprång.

Stor arbetsemigration

Landets stora problem är och förblir fattigdom. Mellan en halv och en miljon kirgizer arbetar utomlands och skickar hem en summa motsvarande tjugo procent av landets BNP varje år. Många ungas dröm är att flytta utomlands. Det betyder oftast i praktiken Ryssland

– Jag vill utbilda mig till tolk och flytta utomlands för att tjäna pengar. Det skulle göra mina föräldrar stolta, säger 16-åriga Begimai Boltabajeva, som tar engelskkurser på American school i Bisjkek.

Hennes väninna Aigul Kaparijajeva, 16, säger att hon vill hjälpa sin ensamstående mamma.

– Om en enda person får ett bra jobb utomlands räcker det för att föda en hel familj i Kirgizistan.

Kirgizistan

Kirgizistan blev självständigt år 1991, efter att befolkningen först hade röstat emot ett utträde ur Sovjetunionen. Landets första president Askar Akajev var en akademiker som tillhörde den norra eliten och var betydligt liberalare och öppnare än övriga centralasiatiska ledare. Snart uppstod dock problem med korruption och nepotism.

År 2005 avsattes Akajev i den så kallade Tulpanrevolutionen, som delvis hade inspirerats av Orangea revolutionen i Ukraina. Ny president blev Kurmanbek Bakijev från södra Kirgizistan.

I april 2010 avsattes Bakijev under kuppliknande förhållanden. Samma år i juli utbröt etniska sammandrabbningar i Osj mellan kirgizer och uzbeker. Över 400 dog, de flesta uzbeker. Cirka 400 000 uzbeker flydde tillfälligt över gränsen till Uzbekistan.

Folkgrupper i Kirgizistan:

Kirgizer (69 %)
Uzbeker (14,5 %)
Ryssar (9 %)
Tatarer (1,9 %)
Uigurer (1,1 %)
Tadzjiker (1,1 %)