Rapport: Svenska barn kostar mer än finska

Att service för minoriteter ofta är lite dyrare att producera må vara en gammal nyhet, men i Kyrkslätt har man nu fått det svart på vitt – svenska barns dagis och skola kostar lite mer än finska. Närmare bestämt 4–18 procent i de undersökta enheterna under åren 2006–2010.

– Skillnaden är helt rimlig och har strukturella orsaker. Det har ingenting med språkpolitik att göra, säger Tero Strand (SDP), som varit ordförande för den arbetsgrupp som utrett saken.

Att ta språket som utgångspunkt för en jämförande undersökning av kostnadseffektivitet kan tyckas ganska okonventionellt. Att service för mindre grupper kan bli lite dyrare borde inte komma som någon större överraskning.

– Det gör det inte heller. Problemet är att vissa kommunalpolitiker länge omhuldat en myt om att den svenska utbildningssektorn får mycket mer pengar än den finska. Det påståendet har nu motbevisats, säger Strand.

Bakgrunden till att fullmäktige låtit utreda saken är fjolårets budgetförhandlingar, då en grupp förtroendevalda krävde att saken utreds och fullmäktige beslutade att tillsätta en arbetsgrupp.

– Att göra en rapport ur det här perspektivet är ju i princip fel. Svenskspråkiga barn är berättigade till undervisning på samma nivå, och den rättigheten är inte beroende av kostnaderna, säger Ulf Kjerin (SFP), vice ordförande i kommunstyrelsen.

"Helheten gäller"
Av arbetsgruppens rapport, som blev klar för ett par veckor sedan, framgår att den främsta orsaken till den något dyrare svenska servicen är att antalet barn ökat betydligt snabbare på finskt håll. Då har kapaciteten på finskt håll utnyttjats i högre grad, medan de svenska grupperna inte fylls ut lika fort samtidigt som kostnader för löner och fastigheter stiger.

Enligt ekonomichef Ari Hasu är skillnaderna väntade och rimliga. Ur kommunens synvinkel vore det mer meningsfullt att undersöka servicenätet och strukturen som en helhet, anser han.

Finns här rum för inbesparingar då?
– Frågan är hur vi kan bygga ett sådant servicenät som motsvarar efterfrågan och är flexibelt. Men någon perfekt balans mellan efterfrågan och utbud på båda språken uppnår vi aldrig.

"Orimligt"
Visst, det är ok om den svenska servicen är lite dyrare, men då den är klart dyrare måste saken utredas, anser kommunstyrelsesuppleanten Pekka M. Sinisalo (Sannf).

– Men närmare tjugo procent dyrare service på svenska är ju helt orimligt.

Enligt Sinisalo finns det många sätt att få ned kostnaderna.

– Man kan slå ihop administrationen, skolskjutsarna och små skolor, och på svenska sidan finns till exempel ingen konkurrens om läromedel.

De facto är skillnaderna i grundskolorna och gymnasiet ändå ganska små, ungefär sex procent i snitt i fjol. I dagvårdskostnaderna är skillnaden störst, vilket beror på att efterfrågan där varierar mest. Men Sinisalo driver ändå på tvåspråkiga skolor.

– Undervisningen skulle vara skild men lokalerna gemensamma.

Ulf Kjerin tycker ändå att rapporten har laddat ur den hetsigaste språkdiskussionen. Men på tisdag inleds budgetförhandlingarna.

– Kanske det här är lugnet före stormen.