Biaudet: Finland ser inte människohandeln

–Det tycks finnas problem med att identifiera offren även då de själva kommer och berättar om sin situation, sade minoritetsombudsmannen Eva Biaudet på en presskonferens i Helsingfors på måndagen.

Enligt henne förekommer problemen särskilt då människohandeln uppträder i samband med sexuellt utnyttjande och prostitution. Genom årets lopp har cirka 200 personer sökt sig till det finländska systemet för hjälp till offer för människohandel. Av dem har bara ett tiotal hänvisats dit på grund av sexuellt utnyttjande som skett i Finland.

Proportionerna skiljer sig radikalt från de som förekommer på det internationella planet. Enligt en FN-utredning har merparten av människohandeln i världen kopplingar till sexhandel.

I Finland uppskattas hundratals personer per år falla offer för människohandel. I domstolarna har det behandlats fyra mål om människohandel, och av dem hade fyra samband med sexuellt utnyttjande och två till tvångsarbete. Åtalen med sexkopplingar har delvis bifallits och ett av dem behandlas fortfarande. I målen om tvångsarbete har åtalen förkastats.

Genuint svåra att identifiera

Överinspektör Venla Roth vid minoritetsombudsmannens byrå säger att det ofta är genuint svårt att identifiera människohandel. Ibland handlar det om så allvarliga fall att det är svårt att tro att sådant förekommer. Offren är dock vanligtvis inte kedjade till värmeelement med handfängsel. De behöver inte heller gå i den organiserade brottslighetens ledband.

–Offren får ofta röra sig fritt och utsätts inte nödvändigtvis för våld. Brottslingen kan vara deras pojkvän, make eller arbetsgivare, påpekar Roth.
Enligt henne förekommer det dock brister i såväl lagstiftningen som i myndigheternas agerande och det allmänna medvetandet. En bidragande orsak till att offren är så svåra att identifiera är att de inte vill eller vågar berätta om sin situation.

Roth kritiserar både polisens och mediernas agerande i samband med ett mål i Helsingfors tingsrätt i våras, där prostituerade hotats och misshandlats. Trots att det enligt Roth fanns tydliga tecken på människohandel och andra brott, undersöktes fallet bara som koppleri. Hon förundrar sig över att inte ens journalisterna tog upp frågan om människohandel. I ett kopplerimål är prostituerade bara vittnen, medan de i ett människohandelsmål skulle betraktas som målsägare. På så sätt skulle de ha rätt till skadestånd och kunna överklaga ett utslag.