Foto: Lehtikuva/Markku Ulander

Löneförhandlingarna avbröts sent på kvällen

Arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin presenterade sent på torsdagskvällen ett löneanbud för facken. Domen var omedelbar och löd: Skamlöst.

Förhandlingarna inom branschen, som arbetsgivarsidan sett som ett slags löneankare, avbröts omedelbart. Man har inte kommit överens om några nya möten.

Teknologiindustrin erbjöd sig att höja lönerna inom branschen med en procent i år och med 0,9 procent i vår. Löntagarorganisationerna har krävt löneförhöjningar på 4+2 procent.

Arbetsgivarsidan strävade ursprungligen efter ett 18 månaders avtal där lönerna skulle förhandlas fram företagsvis och motsvara företagens ekonomiska läge.

Löneökningen på sammanlagt 1,9 procent var andrahandsalternativet. Enligt Teknologiförbundet skulle de erbjudna löneförhöjningarna, när man räknar med bland annat socialskyddsavgifter, innebära att arbetskraftsutgifterna stiger med 1,7 procent både 2011 och 2012.

Det FFC-anslutna Metallförbundet, det FTFC-anslutna Pro och det Akavaanslutna YTN ska vid lunchtid på fredag besluta huruvida de avslår eller godkänner anbudet som deras förhandlare förkastade.

Strejkhotet allt mer konkret

Om budet förkastas finns möjligheten att branscherna inträder i ett avtalslöst tillstånd. Ett strejkvarsel kan då lämnas in på måndag och strejker kan bryta ut två veckor senare. I liknande situationer föregås strejker oftast av en övertidsblockad. Det är också möjligt att åtgärderna riktar sig bara mot en del företag.

De beslut förhandlarna till sist kommer fram till får stor inverkan på den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren. Om landets största exportbransch kommer överens om löneförhöjningarna väntas övriga branscher följa dess exempel i förhandlingar på förbundsnivå. I annat fall kan löneförhandlingarna i andra branscher försvåras avsevärt.

De förhandlingar som arbetsmarknadens centralorganisationer förde samtidigt på torsdagen skulle bli onödiga ifall en uppgörelse nås inom teknologiindustrin. Centralorganisationerna förhandlade om ett "centralt ekonomi- och stabilitetsavtal", där det slås fast kostnadsramar för alla branscher. I förhandlingar på förbundsnivå skulle sedan branscherna komma överens om tillämpningen.