Militärens orkestrar …i skottgluggen när budgeten bantas

Inne i de förfallna funkishusen där gardets musikkår huserar i Helsingfors är det få som orkar bli upprörda över de nya hotbilderna.
– Det här pratades om redan på 1990-talet, men inget verkställdes, konstaterar Raine Ampuja, musikmajor och chef för gardets musikkår.
Det är över trettio år sedan han för första gången steg in i det som då var ett soldathem, och som i dag är kårens övningssal.

I motsats till den allmänna uppfattning är orkestern särpräglad i och med att den ingalunda enbart tutar ut marscher eller klassiskt. Musikerna ska klara allt från lätta danslåtar till mångbottnade krävande verk – och cykla 80 kilometer utan att knorra.
– Visst känner jag av det lite i dag, säger flöjtisten och sergeanten Sandy Ahjo med ett flin.

Långa marscher vardag
Dagen innan cyklade Ahjo kors och tvärs kring Helsingfors som en del av sitt årliga fysiska konditionsprov. Ahjo som studerat musik i Åbo tipsades om en ledig plats i kåren av en vän, och beslöt att rycka in. En genomförd militärtjänst behövs för att delta i provspelningarna till försvarets musikkårer.
Efter drygt ett år i gardets musikkår har hon så småningom vant sig vid rutinerna, men dagarna är fortfarande tunga och uppträdandena många. Gardets musikkår ansvarar för allt från begravningar till regelrätta konserter och statsbesök.
– Det är inte alltid så lätt att hänga med, vi brukar få noterna för nationalsångerna samma dag som statsbesöket, säger Ahjo.
När det kommer till sparkraven är hon pragmatisk.

– Jag skulle inte ha sökt mig till en mindre musikkår, där är riskerna för nedläggning eller sammanslagning större.
Däremot behöver sammanslagningar inte enbart vara en negativ sak. Löjtnanten och klarinettisten Harri Käkönen, som hör till dem som ännu fick sin musikerutbildning i försvaret innan systemet ändrades på 90-talet, påpekar att större sammansättningar kan vara användbarare än små musikkårer på tjugo personer.

Värt att satsa på
Även försvarsmaktens överkapellmästare är inne på samma linje.
– När försvaret sparar så kan musikverksamheten förstås utvärderas på samma sätt som all annan verksamhet, säger försvarsmaktens överkapellmästare, musiköverstelöjtnant Elias Seppälä.
Själv har han – med 39 år i kåren bakom sig – ändå lätt att svara på varför musikerna behövs.
– Musikkårerna uppträder sammanlagt tvåtusen gånger om året och når en stor levande publik. Och när vi räknar med dem som hör musiken via radio eller tv är publiken uppe i miljoner.
Gardets musikkår spelar ofta tillsammans med stora namn som Jari Sillanpää eller Antti Tuisku – och drar fulla salar. Musikmajor Raine Ampuja gissar att det enda stället där gardets musikkår kunde spara skulle vara från konsertutgifterna. Men det skulle samtidigt betyda början på slutet.
– Det är lite som med en skrivmaskin. Man kan inte riva ut en tangenten och tro att man kan skriva som vanligt.